Sparrow

Var precis och hälsade på på Falkberg med Malin. Sa hej då till alla och sådär. Det var nästan ingen som kände igen mig för att jag var så pass blond som jag är nu. Lite roligt faktiskt. Men Christine tycker jag var så snygg i håret så, Eva med, så man får väl ta det som något positivt. De var så avundsjuka på att jag skulle åka, haha. Roligast var att prata med Micke, inte gjort det på ett tag. Inte sist vi var där i alla fall. Det hela slutade med att jag ska träffa honom i Paris när han kommer dit med sin flickvän. Ganska klockrent, men jag ser faktiskt fram emot det! Han är så rolig allas vår Michael Andersson. Speciell, ja, men rolig. Saknar stället det gör jag, alla människor. Atmosfären i musikaltider. Roligaste skoltiden, ja det kan man lugnt säga. Ser faktiskt fortfarande lika mycket fram emot att se musikalen som jag gjorde året efter vi slutade. Nu har den premiär redan i mars (WTF?!). Förhoppningsvis visar de den fortfarande när jag kommer hem i maj...

 Nej, mina vänner. Nu måste jag börja packa (gjorde aldrig det igår, jag vet jag är en dålig människa). Har i alla fall tagit in resväskan. Ska kolla om något behövs tvättas, tror icke det men man vet aldrig. Kanske ska tvätta lite jeans. Ja, vi får se i alla fall! Nu är det jag, tvättmaskinen och resväskan som lever i en härlig symbios.

Jag vet inte hur jag ska känna. Jag vet ärligt talat inte. Det jag vet är att jag inte tycker synd om dig. Det är du som inte vill träffa mig men samtidigt förväntar dig att jag ska ringa när jag kommer hem? Det kan du glömma, du är den sista jag kommer höra av mig till.