Min Husgud

Jag har införskaffat mig en husgud. Någon som jag beundrar något så fruktansvärt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Min husgud är en man som genom hela sitt liv aldrig upphört att förvåna. Han har genom hela sin karriär imponerat på mig och, ja, hela världen. Merparten av hans karaktärer kommer att gå till filmhistorien, även de som inte redan är där. Jag tittar på hans filmer och förstår inte hur man kan vara så iskall. Jag tittar på intervjuer med honom och förstår inte hur man kan vara så fruktansvärt cool. Han är känd för att porträttera så kallade bad guys och som han gör det. Att kunna förmedla sådan ondska som han gör men samtidigt få en att känna empati för dem. Det är något för mig helt otroligt, något som endast de bästa kan göra. Och han är en utav de bästa. Han ligger på en delad 1:a plats, det gör han allt. Vem han är? Ja, men det är ju Al Pacino såklart.



James Lipton: What turns you on?
Al Pacino: EVERYTHING!

Johnny Depp

Det är ingen hemlighet. Det är inget oförståeligt. Det är inte rocket science. Jag älskar Johnny Depp. Jag avgudar honom till den grad då det kanske har gått för långt. Jag och S har oftat ställt oss frågan om vad det är som gör att vår beundran kanske gått för långt. Vad gör vi?

- Åtskilliga maraton med både Pirates och andra filmer
- Vi "firar" hans födelsedag
- Så fort något står om honom i tidningen ringer vi varandra
- Vi har otroliga nördkunskaper i merparten av hans filmer
- Det finns i princip inget vi inte vet om honom, av det som står på internet alltså
- Födelsedagspresenter har hittills handlat om honom
- Vi använder hans filmrepliker i våra dagliga konversationer
- Det är inte ovanligt att vi avlägger en filmreplik och den andre ska gissa var den är ifrån

Skulle kunna räkna upp hur många saker som helst till men det kanske kan bli lite läskigt. Men i alla fall. Johnny är galaxens i särklass bästa skådespelare. Han är en kameleont vad det gäller roller, det finns ingenting han inte kan spela. Han har gjort allt. Han har spelat pirat, transsexuell regissör, knarkkung, bankrånare och mycket, mycket mer. Som om inte detta vore nog är han en otroligt fin människa. Nej, jag känner honom inte och jag har inte träffat honom. Men alla de intervjuer och liknande han har gjort visar på detta. Jag blir helt enkelt galen på den mannen. Och det avslutande, grädden på moset som man brukar säga, är väl att han ser ut som en gud. Det är inte fysiskt möjligt att se ut som honom, det är verkligen inte det. Speciellt om man tar in i ekvationen att han är 46 år gammal i år...

                  

Döda mig


Han. Måste. DRIVA. MED. MIG!!!!

Hot? Not!

Kollade precis klart på Harry Potter and the Goblet of Fire. Den fjärde filmen (boken) i ordningen alltså. Jag kommer ihåg när den filmen kom och jag satt där i biosalongen, lika spänd som vanligt. Men besvikelsen blev total, mest av en enda anledning. Cedric Diggory. I boken beskrivs han ungefär som det hetaste som gått i ett par skor. Han skulle vara så sjukt äckligt snygg att jag inte skulle kunna andas. Jag ville bli bländad av hans skönhet. Blev jag det? Nej. Jag tyckte inte att han var snygg någonstans, han gick snarare mot gränsen till ful. Jag gick ut från biosalongen och var besviken. Trots att jag var fylld av Harry Potter-känslan kunde jag inte bortse från det totala fiaskot med Cedric. Jag förstod inte hur de tänkte, hur de kunde casta denna nolla att spela honom. När jag läste boken var jag runt 14 år och jag blev helt galen i Cedric och jag kunde se framför mig hur fruktansvärt snygg han var. Då kanske ni kan förstå den totala besvikelse jag upplevde när jag såg filmen. Vem är det som spelar Cedric Diggory nu igen, kanske ni tänker. Jag kan då meddela att det är ingen mindre än Robert Pattinson. Att man nu kallar den här killen för en "hunk" är något som går över mitt förstånd. Han nådde inte upp till min standards för Cedric när jag var 14 år och han gör det inte nu heller. Men jag kanske har fel, eller?

  

Public Enemies

Ikväll var det premiär av den nya filmen Public Enemies. Filmen handlar om John Dillinger, spelad av Johnny Depp, som var en amerikansk bankrånare under depressionen på 1930-talet. Man får under filmens gång följa hans liv och FBI-agenten Melvin Purvis, spelad av Christian Bale, jakt på honom. Namnet har filmen fått från J Edgar Hoover, FBI-chefen, som gav Dillinger smeknamnet "The Publics Number One Enemy". För regin står Michael Mann som står bakom ett antal kända filmer så som The Aviator och Hancock. Filmen består av mycket vapen, bankrån, biljakter och även kärlek.

Alla som läser den här bloggen vet att jag har en enorm förkärlek för Johnny Depp. Vissa skulle säkert säga att jag inte är objektiv i min bedömning. Men ärligt talat, den här filmen var förbaskat bra. Michael Mann har gjort ett underbart jobb med regin, produceringen och handling överhuvudtaget. Johnny gör en enastående tolkning av en professionell bankrånare som till slut blir desperat vilket leder till oanade konsekvenser. Christian Bale är inte sämre han utan gör en bra insats som den pressade Purvis. John Dillinger är iskall, helt orädd och det visar Mann på ett otroligt bra sätt. Han har verkligen siktat in sig på hans personlighet, mannen bakom alla rån. Ta bara det exempelt när John Dillinger vandrar in på avdelningen som jobbar med hans fall (ja, det finns en hel squad som tillägnats arbetet att få fast honom) och frågar agenterna som sitter och lyssnar på radio vad det står i baseballmatchen. Agenterna svarar honom vänligt och återgår till matchen. Dillinger vandrar omkring, kollar på alla foton och går sedan ut igen. Iskallt. 

Jag rekommenderar er alla att se den här filmen för den är väldigt bra. Det är en enastående historia om en man som lyckades få alla att göra som han ville. Ända in i slutet. Och jag menar verkligen ända in i slutet. 

 
"We're having too good a time today. We ain't thinking about tomorrow."

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Igårnatt var det allså premiär av Harry Potter och Halvblodsprinsen, den sjätte i ordningen. Klockan 23.59 skulle det dra igång men eftersom han som delade ut alla vinster var så fruktansvärt seg och väldigt mycket gök så drog den igång vid 00.15 kanske. Jag var taggad som bara den .. och Johanna somnade.

Så vad tyckte jag då om filmen? Den började heeelt fel, med Harry på något förbannat café. Men efter denna katastrofala öppning så fortsatte det bra och jag glömde bort att vara kritisk och kunde bara njuta av filmen. Tills det en bit in på filmen kommer till scenen vid kråkboet där de sätter eld på Rons hem och springer omkring jagade av dödsätare i vassen. Då kände jag för att skrika rätt ut: "VAD HÅLLER DE PÅ MED?!!!" Men efter det glömde jag bort mig själv i filmen och kunde bara njuta till slutet då Dumbledores trollstav ligger på hans kontor. Den ska ligga i hans kista och det är väldigt viktigt. Trots att man kanske inte kan tro det så gillade jag faktiskt filmen väldigt mycket. De har dragit upp det hela, rent kvalitetsmässigt, från de tre senaste fiaskona de kallar för filmatiseringar av Harry-böcker. Den här hade mycket humor, scenerna när Harry hade druckit Felix Felicis var underbart roliga. Och även om det inte var roligt så kunde man alltid skratta åt hur efterbliven Daniel Radcliffe ser ut som Harry. Sättet han går och sättet han ler på, vad gör killen? Mina favoriter, Snape och Bellatrix, var bäst som vanligt. Jag tycker personligen att Alan Rickman och Helena Bonham Carter är de bästa som de har castat i hela casten. Det finns inga bättre. Det här är första filmen sen Hemligheternas kammare som jag faktiskt vill se igen, många gånger. De hade till och med lyckats med Dumbledores död! Jag blev riktigt positivt överaskad. Jag grät inte, för det var ju inte som i boken, men jag kände mig berörd. Vilket man inte kan säga att jag blev i femman när de förstörde Sirius död.

Men filmen var faktiskt riktigt bra och jag tycker verkligen att ni ska se den, om ni nu står i valet och kvalet. Den är helt klart värd mer än den två:a den fick i DN. Jag kan faktiskt ge den en 3,5:a. Det som gör att jag drar ner den lite är för att de som bara ser filmerna inte förstår. Den här filmen är helt klart riktad till de som har läst böckerna. Vi kan fylla i med en massa information som gör att det händer så mycket mer i filmen. Men Madde, som inte läst, förstod ingenting och tyckte inte att det hände speciellt mycket.



"Once again, I must ask too much of you Harry"

Harry Potter och Halvlodsprinsen



Juste, det har jag ju inte berättat? Är man bäst eller? Ska på premiären av den sjätte Harry Potter-filmen. Den 15 tänker ni såklart då. Nej, säger jag! Jag ska gå den 14 juli klockan 23.59! Vi går verkligen på den första visningen i Sverige, förutom galapremiären dårå. Men den räknas faktiskt inte. Har bara ett ord att säga och det är; FAB!

Johnny Depp 46 år



Idag fyller allas våran Johnny Depp 46 år. Ser man det på honom? Nej, jag skulle väl inte tro det. Johnny är min största idol, alla kategorier. Killar om ni ser ut sådär när ni är 46 år gamla, då kommer ni inte att ha några problem i livet. Jag lovar er det. Som om det inte vore nog är han inte bara fruktansvärt snygg, han är en alldeles otrolig skådespelare men också en vääääldigt sympatisk och fin människa. Han var nära vän med bortgångne Heath Ledger och nu har han döpt snorklingstället på sin ö (det finaste stället) till Heath's place. Ytterst fint tycker jag. Så idag höjer vi våra glas och sänder ett grattis till John Christopher Depp II.

Skärgårdsdoktorn blir film




Jag kan glädja alla som vuxit upp med serien Skärgårdsdoktorn att den nu blir till film! Vi återser Samuel Fröler som Johan Steen, Ebba Hultqvist som Wilma, Sten Ljungman som Axel och flera andra som var med i originalserien. Filmen ska spelas in nästa sommar och beräknas ha premiär 2010. Visst man är väl lite orolig att de ska förstöra den på något sätt, men jag tror att det här kan bli bra. Så länge Samuel har på sig den klassiska Johan Steen-tröjan kommer allt att ordna sig.

Gone With the Wind



Såg som sagt Borta med Vinden igår. Den är baserad på romanen med samma namn och hade premiär i USA 1939. Den var nominerad till 15 oscar och kammade hem 8 utav dessa. Filmen handlar om överklassflickan Scarlett O'Hara, spelad av Vivienne Leigh, som bor i Georgia. Hon är väldigt populär bland männen och är väldigt bortskämd. Trots att hon kan få vem hon vill är hon hopplöst förälskad i Ashley Wilkes som är förlovad med sin kusin. Den utspelar sig precis innan det Amerikanska Inbördeskriget och i samband med en bal träffar hon Rhett Butler, spelad av Clark Gable. Det är på denna bal man får reda på att inbördeskriget brutit ut och männen kallas in för att slåss för södern. När detta sker flyr Scarlett till Atlanta och där ska hennes liv snabbt förändras. Jag brukar inte ha så mycket till övers för typiska tjejfilmer, eller man kanske ska kalla dem för romantiska draman. Men jag fastnade totalt för den här, den riktigt svepte omkull mig. Trots att den är hela 238 minuter lång var den aldrig tråkig. Däremot slutet, det var ett sådant slut man bara sitter och gapar och kan inte säga något. Det var ett väldigt oväntat och irriterande slut. Jag och Malin hade det perfekta slutet och det verkade som om det skulle sluta så som vi ville (exakt) men så säger Mr Butler de berömda orden:
Frankly my dear, I don't give a damn

Australia

Jag är förmodligen den sista människan på jorden som har sett den här filmen. Jag fick den som sagt i påskägget av pappa i år och har sett fram emot att se den länge. Har bara hört positiva saker om den men jag har varit lite skeptisk, mest över längden och Nicole Kidmans medverkan. Jag älskar Hugh Jackman, han är min lilla loverboy, men Nicole har varit ett big no-no för mig tidigare. Jag har alltså alltid haft väldigt svårt för henne. Men jag kan meddela er att den här filmen var en av de finaste filmer jag har sett i hela mitt liv. Jag märkte inte ens att den var 2 timmar och 40 minuter lång, jag struntade totalt i att jag inte tål Nicole Kidman (i den här filmen var hon faktiskt väldigt bra) och jag brydde mig inte om att pappa satt bredvid och titta underligt på mig. Jag grät och jag grät, niagarfallen strömmade nerför mina kinder. Att Hugh var i sitt esse, både skådespelarmässigt och utseendemässigt, gjorde bara allting ännu bättre. Jag kan hålla med alla övriga damer om att det var fruktansvärt trevligt när han hällde vatten över sig själv. Och när han dök upp på balen var han helt exeptionellt tjusig. Återigen var det en av de finaste filmer jag sett, genuint fin. Den ligger däruppe i toppen och tampas med de andra stora filmerna i mitt liv. Men vilka de är berättas i ett annat inlägg, en annan tid. Om jag ska vara så trivial att ge betyg ger jag den en 4, för den kunde ha varit kortare. Det var vissa gånger man trodde att den skulle ta slut men så gjorde den inte det. Jag klagar inte, men om man ska tänka objektivt.


Star Wars i påsk!


Nu i påsk kommer tv400 som första svenska kanal visa alla 6 Star Wars filmer i rätt ordning! De kommer börja med Episod I, alltså den fjärde filmen, idag och fortsätta med en film om dagen fram till måndag. Jag vet det låter lite krångligt det där med ordningen, men det är ingen fara. Så om ni känner att Star Wars är något man ska se någongång i livet, vilket man ska!, så ta chansen nu. Episod I - Det mörka hotet, går idag klockan 20.00 på tv400!

The Jedi use their power for good.

Star Wars: Episod III - Revenge of the Sith. Den tredje (och den sista, konstigt nog) filmen i ordningen om Star Wars. Jag har alltid varit av den pretentiösa åsikten att de gamla filmerna (4,5,6) är bättre än de nya (1,2,3). De sista filmerna är kult och det känns inte riktigt som om att George kan nå upp till den genialiteten. Det har blivit lite för överdramatiserat i de nya filmerna. Men oj va bra de är trots detta.

Den tredje filmen är alltså den sista, då Anakin Skywalker går igenom sin förvandling och blir Darth Vader. Anakin, spelad av Hayden Christensen, är gift och ska ha barn med Padmé, spelade av Natalie Portman. Men Anakin blir lurad av Senator Palpatine och går över till att bli hans lärling för att lära sig om the dark side of the force. Detta för att han tror att det är enda anledningen till att rädda Padmé från att dö i barnsäng. Hans gamla lärare Obi-Wan Kenobi, spelad av Ewan McGregor, får i uppdrag att förgöra honom, att rädda Anakin från sig själv. 

Denna tredje och sista film är genuint fin. Den handlar om brödraskap, om tillit och om kärlek. Den absolut finaste scenen är i den sista striden mellan Obi-Wan och Anakin och Obi-Wan skriker ut hur ledsen han är. Då är det nära till tårar. Det är något så sorgligt men ändå något så fint över det. 

Citatet i rubriken säger Anakin till Senator Palpatine när han tvingas döda Count Dooku, innan han har blivit helt ond. Det var där han slutade vara en Jedi, det var bara det att han inte insåg det själv. Jag blir arg och frustrerad över att han är så pass korkad att han inte inser hur blåst han blir. För det finns ingenting som kan rädda någon från döden om det är förutbestämt.

Jag vet att det finns något därinne Anakin, något gott. Varför var du tvungen att vara så förbannat korkad?



Obi-Wan Kenobi: You were the chosen one! It was said that you would destroy the Sith, not join them. You were to bring balance to the force, not leave it in darkness.
Anakin SkywalkerI hate you
Obi-Wan Kenobi: You were my brother, Anakin. I loved you. 
 
Det där är det Obi-Wan säger till Anakin i den sista striden. Kan vara något av det finaste som sagts i filmhistorien på något sätt. Den känslan i den scenen, den är svår att ta på.
 

Män som hatar kvinnor

I fredags var det alltså premiär för filmatiseringen av Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor. Självklart befann jag mig där, som ett stort fan av boken hade jag höga förväntningar. Vi hade balkongplats och allt såg ut som att bli 2,5 fina timmar. Och det kan jag väl säga att det blev. Det var en thriller, så mycket kan jag säga. Det var fart och de där 2,5 timmarna märkte man inte av för er som är rädda att den blir för lång. Det var bra skådespeleri och ingenting som man egentligen skämdes över, som i alla fall jag kan göra när jag ser en del filmer, speciellt svenska filmer.

Michael Nyqvist var bra som bokens huvudperson Michael Blomkvist. Däremot var han inte filmens huvudperson, det var istället Noomi Rapace som Lisbeth Salander. Filmen fokuserar väldigt mycket på Lisbeth och de har egentligen tagit bort hela Michales personlighet som beskrivs i boken och fokuserat på Lisbeth. Man kommer ihåg skådespelarens insats, men man kommer inte ihåg karaktären. Det finns inget typiskt för karaktärern Michael i filmen. Man drar in vissa element från Flickan som lekte med elden (den andra boken i triologin) för att vi ska få reda på mer om Lisbeth medans bokens självklara huvudperson hamnar i skymundan. Det finns även en del fel som filmen har om man jämför med boken. Man har tagit vissa händelser i boken och gjort tvärtom i filmen, vilket jag inte riktigt förstår. Sedan har man faktiskt gjort Lisbeth mesigare än vad hon är i boken, hon ser under halva filmen snarare rädd ut än kaxig och brutal som hon är i boken. Noomi gjorde ett väldigt ojämt porträtterande av denna älskade karaktär.

Ni som inte har läst boken kommer verkligen gilla filmen. Ni som läst boken kommer också gilla filmen, men ni kommer även få bekräftat att en filmatisering aldrig kommer uppnå bokens genialitet.


The Academy Awards

I natt var det alltså dags för den 81:a Oscarsgalan i ordningen. Förra året klarade jag inte ens att titta på hela "pre-show" men i år kände jag mig mer taggad och mer förberedd. Satt med Sanna i luren och vi tittade på alla fina, och fula, klänningar och människor som vandrade förbi på röda mattan. Jag fann det extremt coolt att jag faktiskt har varit där och varit inne i Kodak Theater. I alla fall, vi satt länge och väl och väntade på att Johnny skulle visa sig. Han kommer ju alltid sist. Men kom han? Svar nej. Ett väldigt stort svek. Efter detta lämnade Sanna mig ensam, men jag var fast besluten om att fortsätta. Klockan 03.00 visade sig Hugh Jackman på scen och vilken uppenbarelse det var! Han var snyggare än någonsin och vilken röst killen har. Helt otroligt.

Pris efter pris delades ut, men jag var skulle i alla fall se utdelandet av priset för Bästa Manliga biroll. Tack vare all reklam så tog det ju en jävla tid och jag blev bara tröttare och tröttare. Jag satte på inspelningen så att om jag skulle somna så kunde jag i alla fall se det idag. Det kallas för bra framförhållning mina vänner. I alla fall. Vid mitten var det en stort musiknummer till hyllning av musikaler under året. Jag gillade det. Hugh Jackman och Beyoncé stog i centrum och det blev några instickare av Zac Efron och Vanessa Hudgens (ÄCKEL) och Dominiq Cooper och Amanda Seyfried. SEN var det ääääntligen dags för stunden jag väntat på. Heath Ledger fick allt sin Oscar för Bästa Manliga Biroll. Det var hans syster, mamma och pappa som tog emot priset då de representerade Heaths dotter Matilda som kommer få priset när hon är 18 år. Under tacktalet satt både jag, Brad och stora delar av publiken och grät. Det kändes bra att jag och Brad kunde få dela den upplevelsen, tror att det var bra för vårat förhållande. I alla fall. Klockan var nu stra efter fyra och det var reklam direkt efter priset. Jag släckte i hela huset och sen somnade jag fint in runt halv 5. Gick upp vid klockan 10 och kollade klart på det sista. Det var en väldigt fin gala kan jag meddela :)

Kan avlusta med att ingen, och jag menar INGEN, bär en smoking som Daniel Craig :)

Uppesittarnatt


NU KÖR VI!

Min kväll


Kommer att bestå av en skål med smörpopcorn, cola och Jack :)

De är nominerade till Oscarsgalan

Bästa manliga biroll:

Josh Brolin i "Milk"

Robert Downey Jr. i "Tropic Thunder"

Philip Seymour Hoffman i "Doubt"

Heath Ledger i "The Dark Knight"

Michael Shannon i "Revolutionary Road"
 

Bästa manliga skådespelare:

Richard Jenkins i "The Visitor"

Frank Langella i "Frost/Nixon"

Sean Penn i "Milk"

Brad Pitt i "The Curious Case of Benjamin Button"

Mickey Rourke i "The Wrestler"
 

Bästa kvinnliga skådespelerska:

Anne Hathaway i "Rachel Getting Married"

Angelina Jolie i "Changeling"

Melissa Leo i "Frozen River"

Meryl Streep i "Doubt"

Kate Winslet i "The Reader"
 

Bästa kvinnliga biroll:

Amy Adams i "Doubt"

Penélope Cruz i "Vicky Cristina Barcelona"

Viola Davis i "Doubt"

Taraji P. Henson i "The Curious Case of Benjamin Button"

Marisa Tomei i "The Wrestler"
 

Bästa animerade film:

"Bolt" (Walt Disney), Chris Williams och Byron Howard

"Kung Fu Panda" (DreamWorks Animation, Distributed by Paramount), John Stevenson och Mark Osborne

"WALL-E" (Walt Disney), Andrew Stanton
 

Bästa scenografi:

"Changeling" Art Direction: James J. Murakami, Set Decoration: Gary Fettis

"The Curious Case of Benjamin Button" Art Direction: Donald Graham Burt, Set Decoration: Victor J. Zolfo

"The Dark Knight" Art Direction: Nathan Crowley, Set Decoration: Peter Lando

"The Duchess" Art Direction: Michael Carlin, Set Decoration: Rebecca Alleway

"Revolutionary Road" Art Direction: Kristi Zea, Set Decoration: Debra Schutt
 

Bästa bild:

"Changeling" Tom Stern

"The Curious Case of Benjamin Button" Claudio Miranda

"The Dark Knight" Wally Pfister

"The Reader" Chris Menges and Roger Deakins

"Slumdog Millionaire" Anthony Dod Mantle
 

Bästa kostym:

"Australia" Catherine Martin

"The Curious Case of Benjamin Button" Jacqueline West

"The Duchess" Michael O'Connor

"Milk" Danny Glicker

"Revolutionary Road" Albert Wolsky
 

Bästa regi:

David Fincher för "The Curious Case of Benjamin Button"

Ron Howard för "Frost/Nixon"

Gus Van Sant för "Milk"

Stephen Daldry för "The Reader"

Danny Boyle för "Slumdog Millionaire"
 

Bästa dokumentärfilm:

"The Betrayal (Nerakhoon)" A Pandinlao Films Production, Ellen Kuras and Thavisouk Phrasavath

"Encounters at the End of the World" A Creative Differences Production, Werner Herzog and Henry Kaiser

"The Garden" A Black Valley Films Production, Scott Hamilton Kennedy

"Man on Wire" A Wall to Wall Production, James Marsh and Simon Chinn

"Trouble the Water" An Elsewhere Films Production, Tia Lessin and Carl Deal


Bästa dokumentära kortfilm:

"The Conscience of Nhem En" A Farallon Films Production, Steven Okazaki

"The Final Inch" A Vermilion Films Production, Irene Taylor Brodsky and Tom Grant

"Smile Pinki" A Principe Production, Megan Mylan

"The Witness - From the Balcony of Room 306" A Rock Paper Scissors Production, Adam Pertofsky and Margaret Hyde
 

Bästa klippning:

"The Curious Case of Benjamin Button" Kirk Baxter and Angus Wall

"The Dark Knight" Lee Smith

"Frost/Nixon" Mike Hill and Dan Hanley

"Milk" Elliot Graham

"Slumdog Millionaire" Chris Dickens
 

Bästa utländska film:

"The Baader Meinhof Complex" A Constantin Film Production, Germany

"The Class" A Haut et Court Production, France

"Departures" A Departures Film Partners Production, Japan

"Revanche" A Prisma Film/Fernseh Production, Austria

"Waltz with Bashir" A Bridgit Folman Film Gang Production, Israel


Bästa smink:

"The Curious Case of Benjamin Button" Greg Cannom

"The Dark Knight" John Caglione, Jr. and Conor O'Sullivan

"Hellboy II: The Golden Army" Mike Elizalde and Thom Floutz


Bästa filmmusik:

"The Curious Case of Benjamin Button" Alexandre Desplat

"Defiance" James Newton Howard

"Milk" Danny Elfman

"Slumdog Millionaire" A.R. Rahman

"WALL-E" Thomas Newman
 

Bästa sång:

"Down to Earth" från "WALL-E" Music by Peter Gabriel and Thomas Newman, Lyric by Peter Gabriel

"Jai Ho" från "Slumdog Millionaire" Music by A.R. Rahman, Lyric by Gulzar

"O Saya" från "Slumdog Millionaire" Music and Lyric by A.R. Rahman andMaya Arulpragasam
 

Bästa film:

"The Curious Case of Benjamin Button" A Kennedy/Marshall Production, Kathleen Kennedy, Frank Marshall and Ceán Chaffin, Producers

"Frost/Nixon" A Universal Pictures, Imagine Entertainment and Working Title Production,Brian Grazer, Ron Howard and Eric Fellner, Producers

"Milk" A Groundswell and Jinks/Cohen Company Production, Dan Jinks and Bruce Cohen, Producers

"The Reader" A Mirage Enterprises and Neunte Babelsberg Film GmbH Production, Nominees to be determined

"Slumdog Millionaire" A Celador Films Production,Christian Colson, Producer
 

Bästa animerade kortfilm:

"La Maison en Petits Cubes" A Robot Communications Production, Kunio Kato

"Lavatory - Lovestory" A Melnitsa Animation Studio and CTB Film Company Production, Konstantin Bronzit

"Oktapodi" A Gobelins, L'école de l'image Production, Emud Mokhberi and Thierry Marchand

"Presto" A Pixar Animation Studios Production, Doug Sweetland

"This Way Up" A Nexus Production, Alan Smith and Adam Foulkes


Bästa kortfilm:

"Auf der Strecke (On the Line)" An Academy of Media Arts Cologne Production, Reto Caffi

"Manon on the Asphalt" A La Luna Production, Elizabeth Marre and Olivier Pont

"New Boy" A Zanzibar Films Production, Steph Green and Tamara Anghie

"The Pig" An M & M Production, Tivi Magnusson and Dorte Høgh
"Spielzeugland (Toyland)" A Mephisto Film Production, Jochen Alexander Freydank

Bästa ljudredigering:

"The Dark Knight" Richard King

"Iron Man" Frank Eulner and Christopher Boyes

"Slumdog Millionaire" Tom Sayers

"WALL-E" Ben Burtt and Matthew Wood

"Wanted" Wylie Stateman


Bästa ljudmixning:

"The Curious Case of Benjamin Button" David Parker, Michael Semanick, Ren Klyce and Mark Weingarten

"The Dark Knight" Lora Hirschberg, Gary Rizzo and Ed Novick

"Slumdog Millionaire" Ian Tapp, Richard Pryke and Resul Pookutty

"WALL-E" Tom Myers, Michael Semanick and Ben Burtt

"Wanted" Chris Jenkins, Frank A. Montaño and Petr Forejt


Bästa specialeffekter:

"The Curious Case of Benjamin Button" Eric Barba, Steve Preeg, Burt Dalton and Craig Barron

"The Dark Knight" Nick Davis, Chris Corbould, Tim Webber and Paul Franklin

"Iron Man" John Nelson, Ben Snow, Dan Sudick and Shane Mahan
 

Bästa manus efter förlaga:

"The Curious Case of Benjamin Button" Screenplay by Eric Roth, Screen story by Eric Roth and Robin Swicord

"Doubt" Written by John Patrick Shanley

"Frost/Nixon" Screenplay by Peter Morgan

"The Reader" Screenplay by David Hare

"Slumdog Millionaire" Screenplay by Simon Beaufoy


Bästa originalmanus:

"Frozen River" Written by Courtney Hunt

"Happy-Go-Lucky" Written by Mike Leigh

"In Bruges" (Focus Features), Written by Martin McDonagh

"Milk" Written by Dustin Lance Black

"WALL-E" Screenplay by Andrew Stanton, Jim Reardon, Original story by Andrew Stanton, Pete Docter


I taket lyser stjärnorna


Fråga mig inte om jag vill se den här filmen för jag vill inte. Det var illa nog att läsa boken, jag behöver inte se det på film.

Frasier


MIN IDOL! Skönare karaktär får man leta efter, den käre Dr Niles Crane. Jag ska banne mig bli som han när jag blir stor. Tack gode Gud för att jag har minst 7 säsonger kvar<3

Tidigare inlägg