Hufvudstaden

Kom precis hem  från en tripp till hufvudstaden. Köpte det jag behövde till det som ska vara klart på fredag och en ny mössa. Ja, det blev en ny mössa. Något måste jag ju ha på huvudet tills jag hittar den andra. Den här är verkligen inte alls lika fab som den andra, men den får duga tills vidare. Inte så mycket att göra åt saken. Investerade även i en liten flaska med hostmedicin, enligt pappas order. Får se om jag kan bli av med den här eländiga rethostan nu så jag kan börja träna någon gång. Jag vill springa, jag känner faktiskt motivationen till att springa nu. Men nej, då ska jag hosta upp mina lungor stup i kvarten. Härligt.

Vaknade för övrigt med en väldigt bra känsla i magen idag. Det kändes i hela kroppen, den där lyckliga känslan. Det känns som att vi kan få svar idag, det gör det faktiskt. Men vi kommer väl inte få det bara för det. Men det kändes så i kroppen när jag vaknade! Så vi får väl se.

Nervös och Rädd, but in a good way

Jag blev plötsligt väldigt nervös och ganska så livrädd. Nervös blir jag för att Mr. Zeiher inte svarar, det har gått alldeles för lång tid nu. Tänk om han säger att det här inte funkar, att situationen inte är hållbar. Tänk om han säger det? Tänk om han säger att vi tyvärr måste kunna franska och inte får komma förrens vi kan det. Det kommer betyda att vi inte kan åka på jättelänge. Nej det får inte hända. Samtidigt blir jag väldigt rädd i min väntan. Tänk om det här faktiskt går igenom. Tänk om jag kanske innan jul kallar Paris för mitt hem. Att det faktiskt finns en stor möjlighet och chans att jag flyttar utomlands innan jag fyllt 19 skrämmer mig en aning. Jag är fortfarande ett barn men om jag flyttar nu är det dags att bli vuxen. Ännu mer vuxen än jag skulle bli om jag flyttade hemifrån här hemma i Sverige. Första gången jag flyttar och det blir till Paris...Galet eller vad?

Fan. Markus Zeiher, svara nu!!

Har någon sett min mössa?

Jag vill efterlysa något. Min mössa. Jag har letat i hela huset men den finns verkligen inte någonstans! Jag är väldigt ledsen över min mössas försvinnande. Jag älskar min mössa för i helvete. Men ser den inte så bra på bilden, knappt ingenting. Men den är där, min mössa!

So excited!

Kunde verkligen inte sova igår. Låg klarvaken till halv 4 tror jag, det var inte roligt, jag hatar att inte kunna sova. Men jag kollade klart på The Man Who Cried och såg även Spice Girls-dokumentären som gick mellan 2 och 3. Det var trevligt. Något som var mindre trevligt var att farmor ringde och väckte mig klockan 9 bara för att fråga om jag skulle till skolan idag eller inte. Det är ju fint att hon bryr sig om mitt välbefinnande men inte klockan 9 på morgonen när jag inte kunnat sova natten innan. Nej, där får hon allt tänka om till nästa gång.

Ska försöka skriva klart så mycket som möjligt på tentan idag. Den är i slutskedet, måste bara hitta lite fler källor och sådär som kan styrka mina ståndpunkter. Det ska vara minst två i den andra frågan och jag har en än så länge. Ska försöka finna en nu om kontrollbehov. Spännande! Eller inte...

You know I'm bad

Pappa har lämnat huset. Detta betyder att jag och Hedwig är ensamma. Jackson spelas på absolut högsta volym och jag springer runt i hela huset vrålandes med i texterna och kör min egna danssteg till. Detta uppskattades inte av min hund som vaknade ur sin dvala och gav mig en blick som sa exakt vad hon tyckte. Att jag är helt jävla dum i huvudet. Men jag bjuder på den. Något annat jag inte kan bjuda på ikväll är nytagna bilder. Tog en massa bilder och sen hittar jag inte sladden till kameran. FAIL! Får snoka upp den imorgon helt enkelt. Då jävlar ska ni få se på annat.

Men just nu blir det lite mer MJ åt folket, en kaka och kanske lite House!

Sovmorgon

Idag tänkte jag att jag kunde ge mig själv lite sovmorgon så jag ställde ingen klocka. Det brukar inte vara ett problem, brukar vakna runt 11 då och det är en lyx till sovmorgon för en stressad människa som jag. Men nej. Ida Johansson vaknar upp ur sin dvala runt 11.45. Härligt. Jag har alltså sovit ca 10 timmar i natt och på något sätt kändes det förbannat välbehövligt. Så jag har faktiskt inte speciellt mycket ångest om jag ska vara ärligt. Första gången i mitt liv någon?

Nej, nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och uppdatera er längre. Måste ladda ner Vertigo och sen skriva, skriva, skriva.

Ciao bitches

Blankt



Have you seen my childhood?


I know I should let it go but I can't

Kan tala om för er att jag håller min tidsplan! Har nu klarat av första delen av hemtentan, tar och korrigerar alla formalia på onsdag det sista jag gör så jag inte glömmer något. Nu har jag alltså bara filmanalysen kvar och sen är den helt klar! Känns förbannat skönt kan jag säga.

Ikväll blir det till att bara stanna hemma faktiskt. Känner mig inte sådär jättepepp på att umgås med folk, är fortfarande ganska ledsen sedan begravningen igår. Ni förstår säker inte hur jag kan vara så ledsen över en så pass avlägsen släkting. Arne var morfars systers man, pretty avlägset. Men jag har aldrig haft speciellt mycket släkt på mammas sida så de som fanns/finns där har alltid hållit ihop på något vis. Fram till för 2 år sedan har vi firat varje midsommar ute på Torö på deras landställe, födelsedagar har firats, julaftnar spenderats tillsammans och mycket mer. Jag har träffat Arne och Maja (morfars syster) fler gånger per år än vad jag har träffat till exempel min farmor som då ska vara närmare släkt. Jag kommer sakna Arne fruktansvärt mycket och jag finner det respektlöst av människor som rycker på axlarna och säger att "men det var ju inte så nära". Spelar det någon roll? Det är framförallt en vän till mig som har dött. Det är inget att rycka på axlarna åt. När jag såg Maja och Leif, speciellt Maja, lämna sina blommor brast allting för mig. Jag krossades. Det här är ett helvete kan jag säga er. Så, hur mår ni?

Tänk innan du skriver

Sms-konversation med Sanna under Idol för ett par dagar sedan

I: Finns det någon finare människa än Anders Bagge? Nej jag tror inte det.
S: Nej, han är så fin! Jag vill ha honom sittandes i min soffa så jag bara kan sitta och titta på honom
I: Men ja! Jag vill ha Anders i min soffa och Andreas i min säng .. nej vad säger jag?
S: Precis vad du menar xD
I: ...sant


It's electrifying

Idag är jag trött, ruskigt trött. Gick inte och la mig direkt efter bion vilket var ett stort misstag känner jag idag. Var som sagt på premiären av Flickan som lekte med elden igår. Den var ... inte bra. Skådespelet var riktigt uselt vissa stunder och det var väldigt många fel om man jämför med boken. Svensk film balanserar ofta på en tunn linje mellan löjligt och bra. Den här gången blev det bara löjligt.

Idag ska jag satsa på att göra klart första halvan av min hemtenta. Eller i alla fall så pass klar att jag kan gå över till analysen av Vertigo imorgon. Usch, känner mig inte pepp alls kan jag säga. Men något som gjorde den här dagen lite lättare var att jag fick sms av Sanna imorse. Tobbe trodde att hans käre bror skulle komma tillbaka från sin semester nu i helgen! Må fan ta han om han inte svarar oss direkt.

Trädet

Vissa dagar kan jag känna att jag har så mycket i mig som måste ut på något kreativt sätt. Det är dagar jag önskar att jag kunde rita, skriva låtar eller dikter. Men jag kan inte gör sådant, det blir bara blaj av allting varje gång jag försöker. Ändå går jag omkring med det där monstret i mig som måste ut. Ibland känner jag för att skriva, bara skriva, men jag vet oftast inte vad jag ska skriva. För jag kan inte sätta ord på hur jag känner, har aldrig kunnat. Detta gör att jag blir aningen frustrerad from time to time.

Jag har skrivit en sak i mitt liv som jag har varit riktigt stolt över. Visserligen har jag skrivit en del blogginlägg som jag har varit förbannat stolt över. Men om man ser till andra saker är det bara min novell som jag skrev i trean som jag har varit riktigt stolt över. Jag vet att jag en gång sa att jag skulle publicera den här men jag tror inte att jag kommer göra det. Jag vågar inte. Jag vill inte att någon ska ta den och säga att de har skrivit den. Det är tre av mina vänner som har läst den utöver mig och min lärare. Marina sa att hon rös som aldrig förr när hon läste och det är nog den största komplimangen jag har fått. I alla fall en utav dem. Den som skulle kunna vara större var i åttan när vi hade en massa tyskar och deras lärare med oss i klassen. Vi skulle ha en musiklektion, eller vi skulle egentligen bara sjunga tillsammans, med deras musiklärare som var med. När vi har sjungit klart låten, som var mamma mia, vänder sig läraren mot mig framför hela klassen och säger att jag sjunger jättevackert och att jag bara måst vara med i musikteatern som Micke höll i. Jag rodnade, blev röd som en brandbil.

Så om ni vill läsa det som jag är så stolt över så får ni det. Men inte här, inte på bloggen. Då får ni säga till i så fall.

En snabbis

Tentafilmen blev Vertigo av Hitchcock. Jag är faktistk ganska nöjd med detta val. Jag har nytta av mina gymnasiekunskaper i psykologi i och med den. Hela filmen kretsar egentligen kring höjdskräck och hur man blir av med den. Underbart! Jag tackar Bo för detta val. Vi fick även detaljschemat för näst delkurs, DK 2 som den så fint heter, som vi ska ha med The Trondinator. Det stod på norska, killen har skrivit på norska. Tack så förbannat mycket Trond, jag förstår inte ditt språk, inse! Aja, så jag ska väl fortsätta skriva snart på den första frågan så jag kan fokusera på filmen sen. Kan behöva vara lite busig och fixa den så jag kan se den igen. Vi får se hur jag gör helt enkelt.

Nej, back to the writing my dear friends. Tänkte bara uppdatera er lite på vägen :)

Hemtenta

Här sitter jag och försöker skriva min hemtenta, men det är svårt kan jag säga. Jag har lite svårt med första frågan, den är så flummig på något vis. Jag tror att jag kan tolka den rätt, att man bara får använda kurslitteraturen som källa, men man vet aldrig med sådant här. Jag ogillar't skarpt kan jag säga. Men vi får se, något borde jag kunna göra av det här. Annars blir det ett storta jävla FAIL från min sida och så kan vi verkligen inte ha det.

Igår träffade jag Sanna och lunchade efter skolan. Köpte mig även en brand new halsduk, i färgen hallonröd från Monki, som skall värma mig i höst och vinter. Den är jättefin och väldigt stor, drunknar lite i den. Men jag älskar den. Har på mig den konstant faktiskt, den är på nu i denna stund.

Nä, nu får jag sluta upp med det här. Dags att återvända to the tenta from hell.

Ett riktigt brev med frimärke

Värdelöst. Tänkte börja på Sannas födelsedagspresent nu men så har pappa varit klåfingrig och slängt ett viktigt element som jag skulle ha till min hjälp. Element är ett nytt favoritord efter att Bo sa att han gillade att jag använt mig av det i min förra inlämning. Tack Bo! Så det blir ingenting av med det.

Nu är jag "ledig" fram till den 28 september. Det jag har att göra är att skriva en hemtenta som ska vara färdig den 24 september klockan 11.00. Fab. Så, på fredag är det begravning på dagen och bio på kvällen. Förutom då och på torsdag när jag kollar på tentafilmen kommer jag sitta klistrad vid min dator och skriva, skriva, skriva. Eh ... ja det är i alla fall tänkt så.

Ja, begravning på fredag. Vad ska man ha på sig? Smsade S precis, hon hade tips.

Sol i sinne

Pallrade mig iväg till föreläsningen idag. Det var sista innan tentan så kände att den kanske kunde vara viktig. Jag fick rätt, vi fick ut tentan idag. Ska börja kika på den delen man inte behöver se filmen för att göra imorgon. Så jag ligger lite i fas i alla fall. Jag gillar att ligga lite före i planeringen, då slipper jag känna mig så himla stressad dygnet runt. Det gillar jag.

Satt och dagdrömde om Paris på vägen till skolan så jag höll på att missa att gå av. Det har varit en sådan fin höstdag idag, inte sant? Soligt men ändå lite småkallt. Det är sådant jag gillar. Ser väldigt mycket fram emot sådant här väder in Paris. När jag gick från skolan, spatserandes på Östermalm kände jag att det var en bra dag. Tänk om jag kunde få gå så, utan ett bekymmer i världen egentligen, i Paris? Kunna känna att "nu är jag på väg hem"? Det ni, det skulle inte vara helt fel. Det skulle snarare göra mig så förbannat lycklig.



14 september idag. Vet ni vad det betyder? Det är min namnsdag :)


Eleanor Rigby

Blev på det sättet att jag tittade på House igår. Seinfeld ville inte infinna sig på några bra ställen på internet så det fick bli House på vanlig hederlig dvd. Men jag blev inte ledsen för det. Han är en fenomenal karaktär, underbar skulle jag vilja säga. Käkade lite glass till det och kände mig inte alls sorglig, nejnej verkligen inte.

Vad står på schemat idag då? Ja, inte mycket. Doktorn har ju faktiskt ordinerat vila. Jag ska läsa klart det jag behöver läsa till skolan och titta på någon film kanske. Har fortfarande inte tittat på Benjamin Button som pappa köpte till mig i torsdags. Men jag spelade även in The Brave i natt. Jag lever det hårda livet, helt klart. Men ikväll! Då börjar One Tree Hill igen och klockan 21.00 är det Notting Hill. Jag gillar't skarpt måste jag påstå.

Smell yah later

Vart tog den här dagen vägen? Jag ska nu dra mig tillbaka. Ska först och främst läsa klart allt jag ska ha läst i den engelska boken till på måndag, så jag slipper läsa så mycket imorgon om vi ska sitta på närakuten i två år. Frågan är vad jag ska göra efter det. Om jag tar en dusch kanske, och sen kollar på någon film. Eller serie. Lite Seth kanske? Jag vill titta på Seinfeld men de boxarna har jag som sagt inte. De var Martins så han tog självfallet med sig dem när han flydde sin kos. Man kan titta på internet visserligen men man får bara titta ett visst antal minuter åt gången. Aja, får se hur jag gör helt enkelt.


Hösten är här mina vänner



Tittar ut och nu kan man påstå att hösten är här. Det skulle vara 17 grader men känns snarare som 7. Jag kan väl säga som att jag är en varelse i behov av värme. Jag är ett varmblodigt djur helt enkelt. Ändå välkomnar jag hösten. Det är trots allt min favoritårstid. Men enligt mig håller bara hösten på i två månader; september och oktober. Sen blir det bara äcklig i november och då vill jag bara att det ska bli juni igen. Det är ungefär den här temperaturen jag klarar av för att kunna överleva. Går det under 10 grader och jag fryser fast. Jag skulle vara en perfekt björn. Gå i ide sådär under vinterhalvåret. Vad tycks om den idén? Visserligen skulle jag missa min födelsedag och jul, men det är "the survival of the fittest" som gäller. Eller?


the fabulous life of ida johansson

S kom förbi igår med glass, hallon och den tredje säsongen av 21 jumpstreet. The girl knows how to make me happy! Vi kollade på det hela dagen, och åt pannkakor till middag. Sen kollade vi på idol och Herkules. Mitt under Herkules får jag så fruktansvärt ont i örat att jag tror jag ska avlida. Under kvällen hade jag lock för örat så jag trodde bara att det var det men det gick inte över. Sen när smärtan kom blev vi övertygade om att det var något helt annat. Visade sig att jag dragit på mig en lätt öroninflammation. Just som jag faktiskt blivit bättre i halsen får jag en lätt öroninflammation. HERREGUD så roligt. När Sanna gått började det göra ännu mer ont och tillslut låg jag i fosterställning och grät av smärta. Jag har faktiskt aldrig känt något liknande. Svepte två alvedon samtidigt precis som House (vilket inte är att rekommendera) och la mig med en handduk doppad i varmt vatten om örat. Det hjälpte faktiskt för när jag vaknade upp imorse hade jag inte alls lika ont. Först trodde jag att det hade varit gått över helt men det har kommit tillbaka under dagen. Det gör inte lika ont som igår men det spränger och trycker lite därinne. Åh jag vill inte tillbaka till den där idiotläkaren på närakuten. Han lär väl köra in en kniv i örat på mig och fråga om det gör ont...

Nu ska jag måla om mina naglar. Funderar på att pröva mitt nya lila nagellack och se hur det blir. Sweet!

9/11, 11/9?

Sitter och väntar på mitt vitaminpiller som ska komma och göra mig frisk. Snart hoppas jag att det knackar på dörren!


Tänkte väl även nämna att det är den 11 september idag, som ni säkert alla vet. Det är idag åtta år sedan som tvillingtornen rasade i New York. Jag satt i skolan, på lektion när det hände och jag har för mig att lärarna berättade vad som hade hänt. När jag kom hem hade mamma tv:n på och om och om igen visades bilder på när flygplanen flög in i tornen och elden som spred sig. Människor sprang i panik på gatorna och man fick höra dunsarna och se när folk hoppade ut från tornen. Jag var 10, det var inte så att jag förstod vad som hände direkt, men jag mådde lite illa. Jag hade aldrig fått se en sådan panik i människors ögon förut. Eftersom det var på TV kändes det inte som om att det var på riktigt vid första anblicken. Men när de där bilderna visades hela dagen och kvällen började det snart gå upp ett ljus. Det här var faktiskt på riktigt, det där som ens föräldrar har sagt "bara händer på film" hade hänt på riktigt. Det var inte ett skämt. Det var faktiskt människor som hoppade från 30:e våningen för att inte brinna inne utan ta livet av sig.

Mina tankar idag går till de människor som förlorade någon i den där attacken och jag genuint hatar de människor som orsakade den. Men så mycket vill jag säga att ingenting är värt att starta ett krig för, ingenting. För krig resulterar i 11 september-attacker.

Tidigare inlägg Nyare inlägg