Sparrow

Vädret lurar mig. Det är sol och inte så mycket moln men samtidigt blåser det som tusan och det är inte speciellt varmt. Nä, tacka vet jag Paris väder och värme. Det var fina grejer. Där visste man i alla fall att det alltid var varmt, även om det regnade. Så idag planerar jag att städa upp på mitt rum och hänga upp alla kläder, måste hitta galgar bara! Galge .. eller stavas det galje? Ett märkligt ord. Sen ska jag kolla på Harry, vet inte vilken men en Harry-film ska det i alla fall bli. Sjukt sugen, sjukt pepp inför tisdagnatt. Även fast jag är i princip 100% säker på att jag kommer bli besviken så är jag ändå snuskigt pepp på att se den. Det blir bra.

Igår hade vi vår överrasknings/avskedsfest för Emma. När vi hoppade upp och skrek var det roligaste någonsin. Emmas min då var helt enkelt to die for, jävligt synd att ingen hade kameran framme. Vi grillade, alla (speciellt Henri) mobbade mina korvar, pratade och hade det trevligt faktiskt. Henri hade gjort kladdkaka också, mumma. Känns så fel att hon ska flytta nu, så märkligt liksom. Men vem vet, om jag flyttar till Paris kanske det också kommer kännas som den mest naturliga sak i världen för mig med? Men konstigt för alla andra. Who know's? Det kändes sorgligt att säga hej då men vet ni vad? Jag älskar Facebook. Så det ska nog bli bra ska ni se. Kom i säng runt 03, det var fruktansvärt skönt. Var riktigt trött, så jag sov till halv 12 efter att jag vaknat klockan 9 för att höra att pappa städade. Då kände jag att det var bäst att somna om igen, hehe...

Här sitter jag, småkikar lite på Amercia's best dance crew. Ett mycket fint program det. Om det är något jag ska göra med mina barn så är det att de ska börja dansa. Dansare kan göra allt, de asen.

Har spenderat dagen hemma hos Issa, eller nej, Micke. Det var jag, Issa, Malin och Elin som kollade på American Pie och käkade lunch. Håller fast vid Elins uttalande att kyckligen hade varit mycket godare med mer potatissallad. Vi tittade även på Make me a supermodel. Jag blev mobbad, helt oprovocerat enligt mig själv! Kom även fram till att jag skulle bli modell, om jag inte var för kort .. det är ju som sagt där skon klämmer, haha!

Dagen har spenderats med Madde inne i stan. Vi skulle åka med 11.27-tåget var det bestämt. 20 över 11 vaknar jag av hennes sms och pappa som ringer. Hmm, hur tänkte jag här? Men jag var ju uppe sent igår och kollade på Michael och eftersom jag var så knäckt (är fortfrande förvånad över min reaktion) så kunde jag inte riktigt sova. Får skylla på det. Haha. Men vi tog en fika, jag berättade om Paris såklart, och sen gick vi runt och kollade i affärer. Jag kom hem med ett par jeans och ett linne från Gina Tricot och även en ny kalender. Vad hände med att jag inte skulle shoppa mer? Jag skulle ju vänta till Maria och framför Malin och Frida kom upp! Herregud. Men jag fick jeansen av pappa, det var snällt av honom!

Ikväll tänkte jag köra lite hemma-spa och sen kolla på National Treasure som går på tv4+ klockan 21.00. Jag gillar't!

Sådär hörrni, där har ni det. Logiken säger att ni ska börja med det som publicerades först....ENJOY

Fredag:
Idag var det så äntligen dags för ett besök på Louvren! Vi kilade dit och eftersom vi är så awesome, och mellan 18-25 från ett eu-land, kom vi in gratis. Ibland är EU allt bra att ha. Efter att ha frågat ett antal människor vart Mona-Lisa var visade det sig att vi hade gått förbi henne hela tiden, så jävla ofab. Men inte kan väl vi hjälpa att hon inte var där de hade skrivit att hon skulle vara på kartan? Vi blev rejält dumförklarade av en av vakterna, men det kanske inte var så konstigt eftersom vi stod precis utanför rummet hon var i. Bra, tjejer, bra. Vi kikade i alla fall lite på henne och på lite andra tavlor. Sen drog vi en runda förbi starbucks och åkte iväg till Monmartre för att ta oss till Sacré Coeur och Moulin Rouge. Efter många om och men, bla en tripp till fel kyrka, hittade vi fram till Sacré Coeur. Det var huuur fint som helst. Jag fann Gud därinne tror jag. Man fick inte fota men jag kan säga att så lugn som jag var när jag kom ut därifrån har jag aldrig varit i hela mitt liv. Det var jättefint därinne och egentligen tur att man inte fick fota för bilderna hade aldrig kunnat göra den rättvisa. Det var 32 grader varmt den här dagen så vi la oss precis utanför kyrkan och schteeekte lite. Jag somnade kan jag säga. Sen skulle vi ta oss till Moulin Rouge. Det fanns inte med på kartan så jag frågade en människa i en kiosk som sa att det bara var ner för trapporna. Fab tänkte vi. Går nerför trapporna, och nej inget Moulin Rouge åt varken höger eller vänster. Vi fortsatte att gå och gå och gå. Sanna börjar sacka efter för hon blir sådan när hennes blodsocker sjunker. Jag blev arg, jag blir sån när mitt blodsocker sjunker som en sten. Vi gick in på en restaurang och jag frågar igen vart det ligger. Får svaret att: "Följ bara gatan ner så kommer ni dit" Vi följer gatan så långt vi kan komma. Vet ni vart vi hamnar? Vid tunnelbanan där vi började!! Tittar på klockan och vi har nu vandrat omkring i två timmar och letat efter den där förbannade väderkvarnen. Så då tänkte vi att FUCK IT, så vi åkte hem till hotellet. Vi var väldigt griniga båda två och regrederade till två femåringar. Väl hemma på hotellet började vi kvickna till lite och poppade lite musik och pratade återigen med våra kääära grannar. När var på humör, återigen, gjorde vi oss redo för att gå ner till restaurangen. Vi kommer dit och möts av J-C i baren som bli överlycklig av att se oss. Han ropar till sig J-P, som vi nu är bombis på att han heter Christopher, som blir vår kypare för kvällen. Under kvällen får vi även syn på en ny kypare. Han har baskermössa på sig och ser väääldigt fransk ut. Inget fel var det på hans utseende heller, förstår ni att vi verkligen struck gold när vi hittade restaurangen eller? I alla fall, vi sätter oss ner och börjar prata. Sanna sitter och tittar åt andra håller och ser inte att J-P sätter sig ner vid sidan av henne (han gjorde alltid så när han skulle ta vår beställning). Han sitter bara tyst och tittar på henne och jag känner att det här kan bli roligt. Hon fortsätter att prata och jag försöker stirra på henne så att hon ska märka att något är på gång. Det jag inte tänker på är att hon tittar åt fel håll så hon ser varken mig eller J-P, verkligen inte ser. Så när hon tillslut vänder sig om får hon en smärre hjärtattack. Han ler lite åt henne och jag kan inte sluta skratta, jag slutar i princip att andas för att jag skrattar så mycket. Hon blir väldigt arg på mig och myntar för första gången uttrycket: "Inatt får du sova på Efraim". Vi fortsätter kvällen med en massa skratt. Vid 23 ska vi gå och när vi går går vi förbi baren, såklart. Då kommer servitören som ser så franska ut fram till oss och frågar besviket om vi ska gå nu. När vi säger ja lägger han armen om mig och tittar på J-C. Han ropar till honom; "Pierre!" och tittar sedan ner på mig och frågar: "You know Pierre?" Jag är nu tvungen att ta ett djupt andetag innan jag svara: "Yes", detta för att inte säga det i en utandning om ni förstår vad jag menar. Min bror 1 heter alltså Pierre, kan det bli mer franskt? Pierre förklarar då att han med hatten heter Maurice, vilket är ett otroligt passande namn för honom. Maurice säger sedan: "Pierre!" och sedan tittar ner på mig igen och säger; "We're leavng" och sedan eskorterar han ut mig från restaurangen. Väldigt vänligt av honom, haha! Vi går tillbaka till hotellet och utanför står det ett killgäng som börjar skrika saker åt oss. Vi blir lite skraja så vi sliter upp dörren till hotellet och kastar oss in. I receptionen sitter en ny kille som vi inte har träffat på förut. Han presenterar sig som Ariel och vi börjar prata lite och förklarar att vi gömmer oss för killarna som står utanför. Vi fortsätter snacka, ganska öppet liksom för att vara receptionist och gäster. Tillslut kommer förklaringen då han säger; "Så tjejer, vart bor ni någonstans? Häromkring eller?". Vi tittar på honom lite märkligt och säger att: "We live here?" Han tittar lite smått chockat på oss och frågar rätt ut om vi skämtar med honom. Vi svara att "nej, kolla nummer 10, Ida Johansson". Han kollar upp det och säger sedan: "Oh, God, this is embarrassing. I would never had talked to you if I knew you were guests here.." Så vi pratade lite till och sen bestämde vi oss för att gå tillbaka till restaurangen en gång till för att ta en drink. Vi kommer dit och i dörren möts vi av Maurice som skriker: "YOU'RE BACK!!"  Han visar oss till våra platser i baren och Pierre frågar oss vad vi vill ha. Eftersom vi inte visste sa vi att han fick välja och han svarar oss att han ska göra sin favoritdrink. Och den var faktiskt jättegod!! Så pass god att vi beställde en till. Där kollar man inte leg heller utan han bara frågade: "With alcohol?!" och vi svarade självfallet ja. Maurice kommer fram, tittar på drinkarna i våra händer, vänder sig mot Pierre och utbrister med världens största leende: "Pierre, vad gööör du?!!" J-P stirrar även han på våra drinkar och skrattar. Vad är grejen? Haha! Vi sitter i alla fall där med dem och pratar. Sen när Maurice ska gå får vi världens kindpussar av honom, som man gör frankrike. Fab. Vi sitter där till stängning och när vi kommer ut känner man att det snurrar lite. Ni förstår, Pierre började med en 6:a och följde upp med typ en 12:a och det var inte små drinkar heller. Så vi står därute och andas lite när vi ser ett killgäng som kommer emot oss. Ska väl också säga att allihopa är fulla som kastruller. Ena killen, som dessutom har en handväska, kommer fram till Sanna och frågar om hon pratar franska. Hon svarar nej och då kommer hans kompis fram och ska översätta. Det han säger är alltså att han vill gifta sig med Sanna, hon är flickan i hans liv och att om två månader kommer han till Sverige och träffar hennes föräldrar. Hon skriker till mig att jag ska hjälpa henne men jag kan verkligen inte sluta skratta. Jag står mitt på gatan och kan inte andas och tårarna bara sprutar. Han hånglar upp henne mitt på gatan och hon står spänd som en planka och vet inte vart hon ska ta vägen. Under tiden tar Pierre och J-P in stolarna och Pierre frågar mig vad som händer. Jag svarar att han vill gifta sig med henne och han bara skrattar och säger något om äktenskapet till killen. Han tecknar även från restaurangen vad som händer och jag bara skrattar och rycker på axlarna. Vi försöker även teckna till dem att de ska hjälpa oss men de asgarvar ungefär lika mycket som jag. De ligger alltså över bardisken och bara skrattar. Ja det var i alla fall jätteroligt. Vi gick tillbaka till hotellet och hur det nu gick till, vet inte riktigt hur, så satt vi uppe och pratade med Ariel till klockan 06 på morgonen. Vi fick en färsk croissant innan vi gick till sängs.

Lördag:
Idag skulle vi och titta på les catacombes. För er som inte vad det är är det en gång under Paris och där finns det skelett från Franska Revolutionen. Det var Frederic som berättade för oss om det och vi tyckte att det lät jättespännande. Men tack vare Ariel, som höll oss uppe, så sov vi till 13.30. Det var verkligen inte fab. Så vi åkte och shoppade lite istället, det satt väldigt fint faktiskt. Vi vandrade omkring och åkte sen tillbaka till hotellet för kortspel och chips. Vi inhandlade även dryck till natten som skulle bli så karatig som bara vi kan göra den. Vi chillar galet ett par timmar och går sen ner till restaurangen såklart. Vi kommer in och både J-P och Pierre jobbar. FAB. De hälsar glatt på oss och vi sätter oss vid vårt vanliga bord. Kvällen bjöd på mycket skratt och till slut eskorterade J-P oss över till baren. Vi behövde inte ens beställa den här gången utan Pierre kom automatiskt med drinkar, en annan sort den här gången. Även dessa var snuskigt goda så vi tog en till. Och snäll som han är tog han bara betalt för två av de fyra vi drack eftersom han inte visste om vi gillade dem. Han är söt han. Vi gick tillbaka till hotellet, lärde Ariel lite svenska och gick sen upp på rummet för att börja natten. Vi pumpar musiken, jag skriver ner en massa citat som sagts under veckan och skratten kunde börja. För vissa känsliga läsare kommer jag nu att censurera lite om vad som hände den här natten. Vill ni veta exakt får ni ringa och fråga. Men jag kan säga såhär att jag lärde mig dansa tango (eller inte) och Sanna fick en öron-upplevelse som hette duga. Vi somnade med fönstret öppet precis under fönstret, för vi hade flyttat sängarna, och båda vaknar med ett ryck då en motorcykel river förbi.

Söndag:
Eftersom i princip hela Paris är stängt på söndagar, de är inga fan av söndagar direkt, så stod det picknick på schemat. Vi köpte brieost, baguette, glass och jordgubbar och åkte ut till Eiffeltornet där vi slog oss ner i en park. När vi äntligen hittat en bra plats och börjat äta kommer det en busslast med brittiska skolungdomar. Och visst tänker ni, de har väl också rätt att vara där. Ja jättegärna men de behöver verkligen en lektion i personal space! För utan att vi förstår vad som händer så sitter vi helt plötsligt mitt i denna klass. De har alltså satt sig runt oss och vi kommer inte bort från deras lärare som upprepade gånger skriker; "Absolutely NO LITTER" på extrem brittisk engelska. Men de gick sen och vi bytte plats där det fanns mer gräs. Vi ligger där och knoppar in tillslut båda två. Men man vaknar till hela tiden för det låter som värsta folkmassan som skriker lite då och då. Efter många om och men känner vi att vi måste gå dit och kika. Och under Eiffeltornet är det verkligen värsta folkmassan och de har en hyllning till Michael Jackson. De spelar hans musik och folk är utklädda och dansar. Vi stod där och rös ett bra tag innan vi åkte vidare till Chappe för att köpa våra "I<3Paris"-tröjor. Vi gjorde det och sen åkte vi tillbaka till hotellet för att packa. Det kändes så fruktansvärt fel att packa ner allt i väskan igen och städa.  Usch. Vi pratade med våra grannar också. Vi försökte förtvivlat bli av med dem så tillslut började vi prata svenska. Och de tror att vi pratar engelska så de ber oss att sakta ner, HAHA! Klockrent. Till slut drar vi bara igen fönstret för klockan var runt 21.30 så vi var rejält hunriga. Vi går ner till restaurangen bara för att se att Pierre inte jobbar, besviken! Men J-P och J-M jobbar, man får nöja sig med det, haha. Däremot hade vi varken J-P eller J-M som vår kypare, vi hade en ny stjärna. Han var sjukt ful, kunde inte ett ord engelska, verkade inte kunna räta på sin armar och pratade med vääääldigt pipig röst. Vi döpte honom tiiiill .. Göken. Jag har aldrig skrattat så mycket åt en människa i hela mitt liv. Ta bara det faktum att han blåste ut vårat värmeljus, som J-M hade så fint tänt åt oss, med sin fartvind. Jag grät av skratt, oh herregud. Jag dog. Sen dök våra svenska vänner upp där så efter maten satte vi oss vi dem och tog en drink. Och en till. Det roliga hände sen. Under kvällen hade på J-P och J-M stirrat på oss som galningar, och väääldigt odiskret dessutom. När vi sätter oss vid Maja och Karin säger Maja att de har försökt få ögonkontakt med både han i baren (J-P) och J-M men inte lyckats så bra. När vi har suttit där ett tag utbrister Maja: "Asså Karin titta, han (J-P) kollar hur mycket som heeelst nu!!" Karin svara då med en bitter ton i rösten: "Men det är ju för att de sitter här...." Och det roliga är att det verkligen var så också! Sanna fick sig även ett kort med J-P som meddelar att han heter Rafael. Jisses vad hon pratar om det :D. Vi satt där till stängning och sen stod vi utanför lite och tittade på medan J-M dansade runt med sin mopp. Sötnos. Vi gick tillbaka till hotellet och insåg snart att det här var våran sista natt. Sorgen i hjärtat växte...

Måndag:
Sista dagen. Vi städade undan lite på rummet, packade det sista och checkade ut. Vårt plan skulle gå 19.40 och eftersom vi inte skulle få någon mat på planet kände vi att lunch skulle sitta utmärkt. Efter en kort promenad går vi tillbaka till restaurangen för lunch. När vi kommer det får vi ett mentalt slag i ansiktet. Jobbar Pierre? Nej. Jobbar Rafael? Nej. Jobbar J-M? Nej. Vet ni vem som jobbar? GÖKEN. Vi blev ledsna men började snart skratta åt honom så vi skulle få något roligt i alla fall. Vi sitter nu vid ett annat bord, i fönstret mot gatan som leder bortåt mot tunnelbanan. Vi sitter och har precis fått in våra cola och när jag tittar ut mot gatan. Vem får jag inte se om inte J-M komma gåendes till jobbet. Lycka! När han kollar upp och får syn på oss lyser han upp som en sol och ler som bara han kan le. Galet vackert. När han kommer in hälsar han glatt och kommer senare fram för att ta vår beställning. Han hälsar igen och så säger han: "Do you live here?"  "Yes?" svarar vi lite frågande. Han fortsätter: "At the restaurant?"  "Yes, we have our sleeping bags over there" svarar vi och skrattar. Han tar vår beställning och lämnar oss. Under tiden vi väntar på maten sitter vi och stirrar på honom och han stirrar på oss. Herregud vilka looks den killen har. Och varje gång man märker att han tittar på en eller om man bara mötte hans blick fick man det där strålande leendet. Herrejesus. Vi sitter där och när vi har ätit känner vi att vi verkligen inte vill gå så vi beställer in en till cola .. och sen ännu en. När vi står och sträcker lite benen ser jag en ytterst vacker varelse stå och röka med "slynan". Jag tycker mig känna igen honom men kan inte riktigt placera vem han är. Efter ett tag märker jag att han tittar lite underligt på mig också men till slut ler han världens största leende och vinkar frenetiskt. Då känner jag igen honom, det är Maurice! Han hade tagit av sig sin baskerkeps och kan säga att hans hår var jääättefint och det fick honom bara att se ännu mer fransk ut. Fab. Men tillslut kom det oundvikliga klockslaget 16.00 och det var dags för oss att återigen styra våra steg mot Charles De Gaulle. När vi går förbi baren och ska säga hej då ser J-M som vi nu vet heter Mikel (vet inte om det stavas så men det uttalas så iaf) väldigt ledsen ut. När jag frågar lite försiktigt om vi får ta kort med honom blir han eld och lågor och drar till sig Francoise (bartendern) och även Göken! Så ja, jag har bild på Göken som ni kommer att få se. Så jag tar bild med dem tre och sen tar Göken bild på mig, Sanna och Mikel. Kan fortfarande känna hans doft....HAHA! Sen åkte vi till Challe och satt på Starbucks och kände hur våra hjärtan blödde. Det kändes som ett skämt att vi skulle lämna vårt hem och åka till ett land och en stad som nu kändes så främmande. Men vi ska tillbaka. I oktober återkommer vi till vårat älskade Paris och kan äntligen känns oss hela igen.
Jag vill tacka Sanna för att hon var med mig den här veckan. Du är det bästa man kan ha i Paris, och annars också för övrigt<3

Måndag:
Vi vaknar upp vid klockan 9, tittar på varandra och säger "Idag ska vi till Paris!". Vi kilar upp, käkar, jag duschar (typ fem gånger) och vid 12 anlände pappa till hemmet för att ta oss till Arlanda. På vägen peppar vi upp med Håkan och radio. Jag börjar vid det här laget bli väldigt nervös. Ni förstår, jag är riktigt flygrädd och kände rent spontant att "Varför åker vi inte tåg?"  Men pappa lämnar av oss och nu börjar vi känna att det inte finns någon återvändo. Vi får checka in själva och klarar det bra faktiskt. Sen ser vi att vi sitter på A och C --> Inte bredvid varandra! Wtf tänker vi rent spontant så vi gick fram till en man som stod där och frågade om detta gick att fixa. Då förklarade han för oss att det inte finns några B-platser på planet så A och C är bredvid varandra. Fab sa vi och gick vidare. Väl inne på Arlanda (jag pep som vanligt) gick vi runt och låtsades vara britter, vi var ytterst övertygande. Sen  käkade vi macka och sen var det dags att gå och köpa en tidning att ha på planet. Därinne kommer Sanna fram och viskar i mitt öra att han är därborta är känd. Jag vänder mig om och vem ser jag om inte han som spelade Måns i Pelle Svanslös. Han hade på en sig en väldigt märklig outfit i form av vita linnebyxor, en vit skjorta  med märkliga turkosa saker på och en stråhatt. Nej Måns, nej. Sen var det dags att gå på planet och jag var vid det här laget livrädd. Men Sanna tog mig i handen och ledde mig till min plats medan jag hyperventilerade bakom henne. Men vi hittade våra platser och till slut var vi i luften. Nu fanns det verkligen ingen återvändo. Vi tog lite bilder och fick även med Sleeping-man som satt rätt över gången. Han var lustig. Efter 2,5 timmar var vi äntligen landade på Charles De Gaulle. Vi hade lite problem att hitta men vi följde efter en familj med en konsumpåse, kändes som att vi skulle till samma plats. Sen försvann konsumpåsen och vi började springa. Men vi hittade. Efter att ha åkt tåg kom vi till tunnelbanan. När vi slagit oss ner på våra väskor känner jag att det är två killar som tittar på oss. Den ena börjar tillslut peta på Sanna och vi börjar prata med dem. De tycker att vi är systrar, ett skämt eller? Vi hade räknat till tre stationer så vid den tredje flög vi av och börjar asgarva. Det visar sig att vi har åkt rätt linje men åt fel håll så det var bara att byta. Till slut kom vi fram till rätt station och skulle nu börja vandringen mot hotellet. Efter en vänligt sinnad (och snygg!) receptionists vägbeskrivning hittade vi till rätt gata och började gå. Men hotellet var inte där det skulle vara. Men vi tänker att vi går lite till och kommer då förbi en restaurang. När vi går förbi tittar jag mot ingången och där står en av de snyggaste människor jag någonsin har sett i mitt liv. Jävlar i en liten låda. Vi kommer fram till ett hotell men det är fel så vi vänder tillbaka och går förbi restaurangen en gång till. Han står fortfarande i dörren och jag märker hur han tittar på oss lite fundersamt. Efter att vi har gått förbi en femte gång (jaa, vi vandrade fram och tillbaka) skrattade han bara åt oss. Den här gången ser jag även något annat vackert som susar förbi. Och sen visade det sig att vårat hotell låg precis bredvid det andra hotellet där vi hade vänt hela tiden. KUL! Vi checkar in och det första vi får syn på är en pall i guldplast som är formad som en liten tomte, eller dvärg kanske. Vi döpte honom till Efraim. Vi öppnar fönstrena ochkikar ut. I lägenheten rätt över gatan står det tre killar i 30års åldern. De försöker desperat få över oss på en drink, men nej nej. Vi åt middag på rummet och slocknade ganska snabbt.

Tisdag:
Idag var det dags för sightseeing! Efter ca 2 timmar hittar vi Notre Dame (fråga mig inte varför) och vi åt lunch vid Seine nedanför. Vi gick vidare mot Louvren som var stängt. Vi knäppte lite kort ändå och gick mot Eiffeltornet. På vägen dit går vi förbi en chokladaffär som har gjort massa saker i choklad i skyltfönstret. Jag kände för att äta alltihop. Vi kom fram till tornet och åkte upp till andra våningen (översta var stängd -.-). Det var en superb utsikt även från andra våningen så vi kände oss nöjda ändå. Vandrade sedan vidare mot Triumfbågen och Champs Elysées. Vi hittade, hör och häpna! Vi det här laget hade klockan blivit 18 och vi var i stort behov av socker. Starbucks någon?! Vi tänkte att här måste det ju ligga! Så vi vandrar gatan ner och kollar både åt höger och vänster men Starbuck was nowhere to be found. När vi kom till slutet gick vi fram till en polisman med ett vänligt utseende som kunde leda oss i rätt riktning. Det visade sig att det låg i en galleria på andra sidan. Men vi hittade det till slut, fab! När vi stod och åt vår kaka och drack vårt kaffe/thé träffade vi på schtekarn. Han var sjukt schtek. Äcklig. Efter det färdade vi oss tillbaka till hotellet och lite väl nödvändig vila för fötter och vader. Vi bytte om och gjorde oss fab. Det var dags att gå ner till restaurangen där jag sett min uppenbarelse. Vi glider in genom dörren och självklart är det han som tar emot oss och blir vår kypare för kvällen, min lycka var totalt. I baren får vi även syn på det andra snygga jag sett. Och ja, jag hade rätt, jävlar i en liten låda va snygg han var. Vi gav dessa två killar snabbt namnen Jean-Claude (även bror 1) och Jean-Pierre (även bror 2). Jag stirrade på J-C och Sanna på J-P. Kan för övrigt meddela att de stirrade tillbaka ganska så rejält och odiskret. Det roligaste var när J-C skulle översätta dessertmenyn. Han kan inte komma på vad ananas heter på engelska och viskar lite diskret något i J-P:s öra. Sen utbrister han glatt: "Pineapål!" Jag smälte åt denna fruktansvärda söthet. När vi skulle gå släppte båda allt de hade i händerna och vinkade frenetiskt. Lyckliga gick vi tillbaka till hotellet och sov.

Onsdag:
Idag var det the D-day. Alltså Disneyland-day!! Det var den här dagen som gjorde att vi ens skulle åka till Paris så ni kanske förstår hur mycket vi har längtat efter just den här dagen. Vi tänkte att vi skulle vara där klockan 10 när de öppnade men efter en liten försovning var vi där vid halv 11 istället. Men det gjorde ingenting för då slapp vi alla mastodontköer och kunde bara gå rätt igenom. Det hade inte kommit så mycket folk då heller så det var ganska chill. På tåget dit såg vi en väldigt vacker själ som visade sig vara en informationsmänniska där. Vi tog ett inte alltför diskret smygfoto på honom. Ja, han märkte det och skrattade lite. Men det är ju fint att man kan roa andra, eller hur? Det första vi åkte var Pirates (vi var helt galna) och sen bara gled det på. Lunch åt vi i Pirates, någon som är förvånad eller? Under dagen hann vi även med två parader. Lyckan under Once Upon A Dream Parade (den stora paraden i den stora parken) går inte att beskriva med ord. Det var helt galet. När vi skulle åka Thunder Mountain, berg-och-dalbanan som visas i alla reklamer på VHS-filmerna, såg vi en ytterst vacker varelse i kön med tillhörande lillebror (hoppas vi!). Det var fint kan jag säga. Han hade en randig tröja på sig och vi döpte honom till Jean. Sen flöt dagen liksom bara på och vips skulle de stänga. Men vi hann med att åka Space Mountain tre gånger i rad innan vi blev borttvingade. Kan säga att huvudet, axlarna och ryggen fick sig ett par ordentliga smällar och gjorde snuskigt ont på väge hem. Väl på rummet tog jag av mig tröjan och då var min ryggrad helt svullen på vissa ställen. Som vanligt då när jag slår i den för mycket. Den var svullen nästa dag också. Helt ofab.

Torsdag:
Den här dagen stod det shopping på schemat! Vi försov oss även denna dag och vaknade upp vid 10. Men det gjorde ingenting faktiskt. Vi köpte en baguette på vårat bageri, eftersom vi hade missat frukosten, och begav oss iväg till Chappe (Champs Elysées). Rean var galen mina vänner, helt galen. När det är rea här är det visserligen mycket folk men det är ändå ganska lugnt. Där är det förutom att det är mycket folk så är det helt crazy. Alla blir som galna och det hängde slagsmål i luften. Och där står vi, två svenskar, och frågar lite stillsamt om något. Nej, det funkade inte. När vi var klara där kände vi att vi bestämt ville hitta HM. Och det mina kära HM-lovers, var inte det enklaste. Efter mycket letande utan resultat åkte vi till Lafayette och frågade där. Det visade sig att det bara var för oss följa gatan ner och där låg det. Hur grymma är vi inte? Kan ju säga att vi shoppade loss ganska rejält den här dagen så när vi var tillbaka på hotellet vid klockan 19 var vi helt slut. Men det var bara att göra oss helt fab igen för vi skulle ju till restaurangen. Kan ju säga att vi blev sjukt fab och när vi kommer ner tar J-P emot oss. J-C jobbade inte idag, kan inte säga hur besviken jag blev. Men däremot är det en annan kille som jobbar istället. Vi döpte honom snabbt till Bror 3 med namnet Jean-Michel. HERREGUD SÄGER JAG BARA. Killen hade de finaste ögonen jag någonsin sett och till dessa hade han ett leende som kunde fått den onda fén i Törnrosa att smälta. Det var fint. Och jag kan ju säga som så att han stirrade som en galning på oss också. Fint! Nu till en händelse som får en att skrika ut: Vad är oddsen?! Vi sitter vid vårt bord vid fönstret och på andra sidan sitter  det tre killar. Kvällen flyter på och helt plötsligt ser jag en hand flyga upp mot fönstret och när han tar bort handen sitter där en Post-it lapp. På den lappen står det: Julien och ett mobilnummer plus ett hjärta. Jag tittar på Sanna och säger: "Titta väldigt diskret nu men det sitter en lapp på vårat fönster". Hon tittar dit och vi börjar såklart skratta åt den absurda situationen. Killarna fortsätter sätta upp lappar där det står saker på franska och nu börjar även servitörerna upptäcka lapparna och har väldigt roligt åt det. Efter ett tag känner vi att vi måste svara. Så vi lånar en penna och skriver på en servett: Heltäckningsmatta (we don't understand your language). Så att de ska förstå att vi faktiskt inte förstår språket. Då blir helt plötsligt den ena killens flickvän (som joinat deras bord) väldigt uppspelt och petar på sin pojkvän och alla därute börjar skratta. Killen, som hade flickvän, skriver något på en ny lapp och när han sätter upp den på fönstret står det: Vilket språk pratar du då? Och det kanske inte låter som något speciellt om det inte hade varit så att det hade stått PÅ SVENSKA!!! Vi trodde att vi skulle dö. Det visar sig att den här killen hade bott och jobbat i Sverige i två år. Vad är oddsen att han faktiskt kan svenska? Helt galet. Vi stod och pratade lite med dem och sen kände vi att varför inte gå ut på en promenad? Så jag och Sanna börjar vandra neråt mot vår tunnelbanestation som för övrigt hette Oberkampf. Det lät så fruktansvärt fel, vi bodde i Tyskland. När vi kommer förbi en turkisk restaurang står det en kille med en moppe som han febrilt försöker kicka igång. Han vänder sig mot Sanna och säger något på franska, förmodligen att hon ska hjälpa honom. Hon svara då på engelska att hon nog inte är tillräckligt stark för det och då börjar han och hans vänner att skratta. Vi börjar prata lite med honom och när vi ska presentera oss stiger hans vän som stått i bakgrunden fram. Hello Handsome säger jag bara! Han presenterade sig som Frederic och vi började prata lite eftersom han var den som pratade bäst engelska. När han fick veta att vi var från Sverige frågade han om vi har sett Millennium-filmen. Självklart, svarar vi och då berättar han att när Noomi Rapace var på premiären där fixade han hennes hår. Vi ställer oss själva genast frågan; "Vad är det för människa vi har träffat på här?!" Det visar sig att han är hårstylist för Paris Fashion Week och även Mick Jaggers frus personliga hårstylist. HALLÅ?! Hur coolt var inte det på en skala? Det slutade med att vi hängde med dem hela kvällen/natten. Det var även de som meddelade oss att Michael Jackson var död. Vi trodde inte på dem men när de  visat sina blackberrys där de hade engelska internetsidor uppe så var det bara att ge upp. Han var död. Galet. Efter en helt sjuk natt knoppade vi in vid 4-snåret.

Jag är inte nöjd med mitt inlägg om Michaels död. Det kommer ett till och det kommer vara så FAB. Bara så att ni vet. För jag har precis suttit och gråtit ögonen ur mig framför hans memorial som tv4 visade. Herregud. Och förresten, efter Carolines input så delar jag upp inlägget om Paris i två delar. Från Mån-tor och fre-mån. Sådär.

Eftersom inlägget om Paris blir så fruktansvärt långt tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg per dag. Alltså att jag publicerar dagarna för sig. Det blir mycket lättare att läsa och då är det säkert fler av er som kommer orka er igenom det också. Så, vad vill ni ha? Ett inlägg med alla dagar eller flera inlägg med en dag per inlägg?

Dagen har spenderats med Malin. Hon kom hit vid halv 3, då gick vi och badade efter att ha jagat bussen till Lida. Vi kom aldrig med den så vi gick ner till solbryggan istället. Där var det barn som skvätte på oss, det uppskattade vi inte. När vi gick hem till mig igen var vi lika svettiga igen. Det är så det är på sommaren. Trodde faktiskt inte att det skulle bli så fint idag eftersom jag vaknade vid halv 10 av att det åskade så jävla mycket och ösregnade gjorde det också. Men det blev en dag av den här dagen också. Jag berättade om Paris och visade min fina scrapbook och alla andra bilder. Vet inte om det verkade som vi hade haft kul men jag hade kul när jag berättade. Det tog en verkligen tillbaka. Berättade om Göken också. Man kan inte annat än skratta när man berättar om Göken och sen när Malin fick se honom på bild sa hon att han verkligen så ut som en Gök.

Nu ikväll gick vi ner till Pizzerian och skulle käka. Den planen hade även alla andra Tullinges ungdomar. Vi gillade inte det, vi är folkskygga. Men vi satt där. Och Malin skrek ut allt hon ville. Det var så roligt. Har saknat den där lille figuren. Och på söndag ska vi på fotboll också. Eftersom pappa jobbar på ICA, huvudkontoret, så kan han få gratis biljetter till matcher med världens bästa lag (Djurgården såklart) så då lyckades han knipa åt sig 3 biljetter. Det blir fab!

Nu ska jag börja med inlägget om Paris. Jag kommer sitta och skratta och gråta om vartannat. Det kommr bli så bra.

Jag vet att det har varit tyst här ett tag och att jag har lovat er ett mastodontinlägg, som ni säkert inte vill ha men vet ni vad? DET SKITER JAG I! Det kommer i helgen. Och nu är jag inte deprimerad längre. Lyckan är total. De har accepterat oss, förstår ni hur galet det är eller?! Återigen om 3,5 månad Sanna. Om 3,5 månad, ser du det framför mig? Det är det enda jag ser.

Solen verkligen strålar och det är knappt ett moln på himlen. Sådant väder ska göra en glad. Men det gör det inte. Allt jag kan tänka på är att jag vid den här tiden igår satt på restaurangen och drack cola. Allt jag kan tänka på är när Mikel (fortfarande osäker på stavningen) kommer dit och när han får syn på oss lyser han upp som en sol. Allt jag kan tänka på är när vi sitter i baren med Pierre och han blandar drinkar åt oss. Det enda jag kan tänka på är att han är kvar därnere. Alla 4 är kvar därnere och jag och Sanna är inte där. Det är sådana tankar som kan förstöra de allra finaste väder.

Ja jag är tillbaka på svensk mark. Jag blundar och hoppas att om jag önskar tillräckligt hårt så skulle jag vara tillbaka. Men nu är det inte så. Jag ligger inte i parken vid eiffeltornet med Pierre vid min sida, det gör jag inte. Men jag blundar och ser det framför mig. Det gör jag och det kommer jag göra tills vi åker dit igen. För det finns inget annat alternativ.

Imorrn ska jag skriva resedagbok. Blir ett mastodontinlägg men det får ni leva med!

Nu drar jag och Sanna till Paris suckers! Ni kan ju strosa runt på Drottninggatan när vi hänger på Champs Elysées! Some people have style you know. Om planet störtar har det varit trevligt att ni har läst min blogg och hoppas att ni har lärt er något om mig. Om planet inte störtar säger jag som Arnold; I'll be back

Eh aa, så vi åker imorrn. VI ÅKER IMORRN!! Helt galet, har nog inte riktigt fattat det än. Vi kollade precis på Prins Caspian, jeflar va fin den var. Sanna grät .. som vanligt. Hon sitter just nu och säger "sjuukt framspel, sjuuukt framspel", det som hände var att Brasilien gjorde 2-0 mot Italien.

Passet är hittat och väskan är packad. En del kvar som ska ner, typ smink och så men sen är allt packat. Död. GAH. Nej, nu ska jag raka benen och sen ska vi kolla på Oliver och Gänget<3


Ps. Nu gjorde Italien självmål.

Ja hörrni, det här gick faktiskt ganska så prima om jag får säga det själv. Ska jag vara helt ärlig är jag inte klar än, men kan ju inte packa allt idag heller. Typ hårfönen och det åker ju inte ner förrens på måndag morgon. Men resten är i princip packat. Har bara the eveningdress (som jag och Sanna så fint döpt våra klänningar till) kvar sen är alla kläder packade. Kändes inte så bra att packa ner paraplyet i väskan men ska man på storstadssemester så ska man.

Nej, dags att fixa naglarna bitches