Paris 2009; så jävla fab!! Mån-Tor
Måndag:
Vi vaknar upp vid klockan 9, tittar på varandra och säger "Idag ska vi till Paris!". Vi kilar upp, käkar, jag duschar (typ fem gånger) och vid 12 anlände pappa till hemmet för att ta oss till Arlanda. På vägen peppar vi upp med Håkan och radio. Jag börjar vid det här laget bli väldigt nervös. Ni förstår, jag är riktigt flygrädd och kände rent spontant att "Varför åker vi inte tåg?" Men pappa lämnar av oss och nu börjar vi känna att det inte finns någon återvändo. Vi får checka in själva och klarar det bra faktiskt. Sen ser vi att vi sitter på A och C --> Inte bredvid varandra! Wtf tänker vi rent spontant så vi gick fram till en man som stod där och frågade om detta gick att fixa. Då förklarade han för oss att det inte finns några B-platser på planet så A och C är bredvid varandra. Fab sa vi och gick vidare. Väl inne på Arlanda (jag pep som vanligt) gick vi runt och låtsades vara britter, vi var ytterst övertygande. Sen käkade vi macka och sen var det dags att gå och köpa en tidning att ha på planet. Därinne kommer Sanna fram och viskar i mitt öra att han är därborta är känd. Jag vänder mig om och vem ser jag om inte han som spelade Måns i Pelle Svanslös. Han hade på en sig en väldigt märklig outfit i form av vita linnebyxor, en vit skjorta med märkliga turkosa saker på och en stråhatt. Nej Måns, nej. Sen var det dags att gå på planet och jag var vid det här laget livrädd. Men Sanna tog mig i handen och ledde mig till min plats medan jag hyperventilerade bakom henne. Men vi hittade våra platser och till slut var vi i luften. Nu fanns det verkligen ingen återvändo. Vi tog lite bilder och fick även med Sleeping-man som satt rätt över gången. Han var lustig. Efter 2,5 timmar var vi äntligen landade på Charles De Gaulle. Vi hade lite problem att hitta men vi följde efter en familj med en konsumpåse, kändes som att vi skulle till samma plats. Sen försvann konsumpåsen och vi började springa. Men vi hittade. Efter att ha åkt tåg kom vi till tunnelbanan. När vi slagit oss ner på våra väskor känner jag att det är två killar som tittar på oss. Den ena börjar tillslut peta på Sanna och vi börjar prata med dem. De tycker att vi är systrar, ett skämt eller? Vi hade räknat till tre stationer så vid den tredje flög vi av och börjar asgarva. Det visar sig att vi har åkt rätt linje men åt fel håll så det var bara att byta. Till slut kom vi fram till rätt station och skulle nu börja vandringen mot hotellet. Efter en vänligt sinnad (och snygg!) receptionists vägbeskrivning hittade vi till rätt gata och började gå. Men hotellet var inte där det skulle vara. Men vi tänker att vi går lite till och kommer då förbi en restaurang. När vi går förbi tittar jag mot ingången och där står en av de snyggaste människor jag någonsin har sett i mitt liv. Jävlar i en liten låda. Vi kommer fram till ett hotell men det är fel så vi vänder tillbaka och går förbi restaurangen en gång till. Han står fortfarande i dörren och jag märker hur han tittar på oss lite fundersamt. Efter att vi har gått förbi en femte gång (jaa, vi vandrade fram och tillbaka) skrattade han bara åt oss. Den här gången ser jag även något annat vackert som susar förbi. Och sen visade det sig att vårat hotell låg precis bredvid det andra hotellet där vi hade vänt hela tiden. KUL! Vi checkar in och det första vi får syn på är en pall i guldplast som är formad som en liten tomte, eller dvärg kanske. Vi döpte honom till Efraim. Vi öppnar fönstrena ochkikar ut. I lägenheten rätt över gatan står det tre killar i 30års åldern. De försöker desperat få över oss på en drink, men nej nej. Vi åt middag på rummet och slocknade ganska snabbt.
Tisdag:
Idag var det dags för sightseeing! Efter ca 2 timmar hittar vi Notre Dame (fråga mig inte varför) och vi åt lunch vid Seine nedanför. Vi gick vidare mot Louvren som var stängt. Vi knäppte lite kort ändå och gick mot Eiffeltornet. På vägen dit går vi förbi en chokladaffär som har gjort massa saker i choklad i skyltfönstret. Jag kände för att äta alltihop. Vi kom fram till tornet och åkte upp till andra våningen (översta var stängd -.-). Det var en superb utsikt även från andra våningen så vi kände oss nöjda ändå. Vandrade sedan vidare mot Triumfbågen och Champs Elysées. Vi hittade, hör och häpna! Vi det här laget hade klockan blivit 18 och vi var i stort behov av socker. Starbucks någon?! Vi tänkte att här måste det ju ligga! Så vi vandrar gatan ner och kollar både åt höger och vänster men Starbuck was nowhere to be found. När vi kom till slutet gick vi fram till en polisman med ett vänligt utseende som kunde leda oss i rätt riktning. Det visade sig att det låg i en galleria på andra sidan. Men vi hittade det till slut, fab! När vi stod och åt vår kaka och drack vårt kaffe/thé träffade vi på schtekarn. Han var sjukt schtek. Äcklig. Efter det färdade vi oss tillbaka till hotellet och lite väl nödvändig vila för fötter och vader. Vi bytte om och gjorde oss fab. Det var dags att gå ner till restaurangen där jag sett min uppenbarelse. Vi glider in genom dörren och självklart är det han som tar emot oss och blir vår kypare för kvällen, min lycka var totalt. I baren får vi även syn på det andra snygga jag sett. Och ja, jag hade rätt, jävlar i en liten låda va snygg han var. Vi gav dessa två killar snabbt namnen Jean-Claude (även bror 1) och Jean-Pierre (även bror 2). Jag stirrade på J-C och Sanna på J-P. Kan för övrigt meddela att de stirrade tillbaka ganska så rejält och odiskret. Det roligaste var när J-C skulle översätta dessertmenyn. Han kan inte komma på vad ananas heter på engelska och viskar lite diskret något i J-P:s öra. Sen utbrister han glatt: "Pineapål!" Jag smälte åt denna fruktansvärda söthet. När vi skulle gå släppte båda allt de hade i händerna och vinkade frenetiskt. Lyckliga gick vi tillbaka till hotellet och sov.
Onsdag:
Idag var det the D-day. Alltså Disneyland-day!! Det var den här dagen som gjorde att vi ens skulle åka till Paris så ni kanske förstår hur mycket vi har längtat efter just den här dagen. Vi tänkte att vi skulle vara där klockan 10 när de öppnade men efter en liten försovning var vi där vid halv 11 istället. Men det gjorde ingenting för då slapp vi alla mastodontköer och kunde bara gå rätt igenom. Det hade inte kommit så mycket folk då heller så det var ganska chill. På tåget dit såg vi en väldigt vacker själ som visade sig vara en informationsmänniska där. Vi tog ett inte alltför diskret smygfoto på honom. Ja, han märkte det och skrattade lite. Men det är ju fint att man kan roa andra, eller hur? Det första vi åkte var Pirates (vi var helt galna) och sen bara gled det på. Lunch åt vi i Pirates, någon som är förvånad eller? Under dagen hann vi även med två parader. Lyckan under Once Upon A Dream Parade (den stora paraden i den stora parken) går inte att beskriva med ord. Det var helt galet. När vi skulle åka Thunder Mountain, berg-och-dalbanan som visas i alla reklamer på VHS-filmerna, såg vi en ytterst vacker varelse i kön med tillhörande lillebror (hoppas vi!). Det var fint kan jag säga. Han hade en randig tröja på sig och vi döpte honom till Jean. Sen flöt dagen liksom bara på och vips skulle de stänga. Men vi hann med att åka Space Mountain tre gånger i rad innan vi blev borttvingade. Kan säga att huvudet, axlarna och ryggen fick sig ett par ordentliga smällar och gjorde snuskigt ont på väge hem. Väl på rummet tog jag av mig tröjan och då var min ryggrad helt svullen på vissa ställen. Som vanligt då när jag slår i den för mycket. Den var svullen nästa dag också. Helt ofab.
Torsdag:
Den här dagen stod det shopping på schemat! Vi försov oss även denna dag och vaknade upp vid 10. Men det gjorde ingenting faktiskt. Vi köpte en baguette på vårat bageri, eftersom vi hade missat frukosten, och begav oss iväg till Chappe (Champs Elysées). Rean var galen mina vänner, helt galen. När det är rea här är det visserligen mycket folk men det är ändå ganska lugnt. Där är det förutom att det är mycket folk så är det helt crazy. Alla blir som galna och det hängde slagsmål i luften. Och där står vi, två svenskar, och frågar lite stillsamt om något. Nej, det funkade inte. När vi var klara där kände vi att vi bestämt ville hitta HM. Och det mina kära HM-lovers, var inte det enklaste. Efter mycket letande utan resultat åkte vi till Lafayette och frågade där. Det visade sig att det bara var för oss följa gatan ner och där låg det. Hur grymma är vi inte? Kan ju säga att vi shoppade loss ganska rejält den här dagen så när vi var tillbaka på hotellet vid klockan 19 var vi helt slut. Men det var bara att göra oss helt fab igen för vi skulle ju till restaurangen. Kan ju säga att vi blev sjukt fab och när vi kommer ner tar J-P emot oss. J-C jobbade inte idag, kan inte säga hur besviken jag blev. Men däremot är det en annan kille som jobbar istället. Vi döpte honom snabbt till Bror 3 med namnet Jean-Michel. HERREGUD SÄGER JAG BARA. Killen hade de finaste ögonen jag någonsin sett och till dessa hade han ett leende som kunde fått den onda fén i Törnrosa att smälta. Det var fint. Och jag kan ju säga som så att han stirrade som en galning på oss också. Fint! Nu till en händelse som får en att skrika ut: Vad är oddsen?! Vi sitter vid vårt bord vid fönstret och på andra sidan sitter det tre killar. Kvällen flyter på och helt plötsligt ser jag en hand flyga upp mot fönstret och när han tar bort handen sitter där en Post-it lapp. På den lappen står det: Julien och ett mobilnummer plus ett hjärta. Jag tittar på Sanna och säger: "Titta väldigt diskret nu men det sitter en lapp på vårat fönster". Hon tittar dit och vi börjar såklart skratta åt den absurda situationen. Killarna fortsätter sätta upp lappar där det står saker på franska och nu börjar även servitörerna upptäcka lapparna och har väldigt roligt åt det. Efter ett tag känner vi att vi måste svara. Så vi lånar en penna och skriver på en servett: Heltäckningsmatta (we don't understand your language). Så att de ska förstå att vi faktiskt inte förstår språket. Då blir helt plötsligt den ena killens flickvän (som joinat deras bord) väldigt uppspelt och petar på sin pojkvän och alla därute börjar skratta. Killen, som hade flickvän, skriver något på en ny lapp och när han sätter upp den på fönstret står det: Vilket språk pratar du då? Och det kanske inte låter som något speciellt om det inte hade varit så att det hade stått PÅ SVENSKA!!! Vi trodde att vi skulle dö. Det visar sig att den här killen hade bott och jobbat i Sverige i två år. Vad är oddsen att han faktiskt kan svenska? Helt galet. Vi stod och pratade lite med dem och sen kände vi att varför inte gå ut på en promenad? Så jag och Sanna börjar vandra neråt mot vår tunnelbanestation som för övrigt hette Oberkampf. Det lät så fruktansvärt fel, vi bodde i Tyskland. När vi kommer förbi en turkisk restaurang står det en kille med en moppe som han febrilt försöker kicka igång. Han vänder sig mot Sanna och säger något på franska, förmodligen att hon ska hjälpa honom. Hon svara då på engelska att hon nog inte är tillräckligt stark för det och då börjar han och hans vänner att skratta. Vi börjar prata lite med honom och när vi ska presentera oss stiger hans vän som stått i bakgrunden fram. Hello Handsome säger jag bara! Han presenterade sig som Frederic och vi började prata lite eftersom han var den som pratade bäst engelska. När han fick veta att vi var från Sverige frågade han om vi har sett Millennium-filmen. Självklart, svarar vi och då berättar han att när Noomi Rapace var på premiären där fixade han hennes hår. Vi ställer oss själva genast frågan; "Vad är det för människa vi har träffat på här?!" Det visar sig att han är hårstylist för Paris Fashion Week och även Mick Jaggers frus personliga hårstylist. HALLÅ?! Hur coolt var inte det på en skala? Det slutade med att vi hängde med dem hela kvällen/natten. Det var även de som meddelade oss att Michael Jackson var död. Vi trodde inte på dem men när de visat sina blackberrys där de hade engelska internetsidor uppe så var det bara att ge upp. Han var död. Galet. Efter en helt sjuk natt knoppade vi in vid 4-snåret.
Vi vaknar upp vid klockan 9, tittar på varandra och säger "Idag ska vi till Paris!". Vi kilar upp, käkar, jag duschar (typ fem gånger) och vid 12 anlände pappa till hemmet för att ta oss till Arlanda. På vägen peppar vi upp med Håkan och radio. Jag börjar vid det här laget bli väldigt nervös. Ni förstår, jag är riktigt flygrädd och kände rent spontant att "Varför åker vi inte tåg?" Men pappa lämnar av oss och nu börjar vi känna att det inte finns någon återvändo. Vi får checka in själva och klarar det bra faktiskt. Sen ser vi att vi sitter på A och C --> Inte bredvid varandra! Wtf tänker vi rent spontant så vi gick fram till en man som stod där och frågade om detta gick att fixa. Då förklarade han för oss att det inte finns några B-platser på planet så A och C är bredvid varandra. Fab sa vi och gick vidare. Väl inne på Arlanda (jag pep som vanligt) gick vi runt och låtsades vara britter, vi var ytterst övertygande. Sen käkade vi macka och sen var det dags att gå och köpa en tidning att ha på planet. Därinne kommer Sanna fram och viskar i mitt öra att han är därborta är känd. Jag vänder mig om och vem ser jag om inte han som spelade Måns i Pelle Svanslös. Han hade på en sig en väldigt märklig outfit i form av vita linnebyxor, en vit skjorta med märkliga turkosa saker på och en stråhatt. Nej Måns, nej. Sen var det dags att gå på planet och jag var vid det här laget livrädd. Men Sanna tog mig i handen och ledde mig till min plats medan jag hyperventilerade bakom henne. Men vi hittade våra platser och till slut var vi i luften. Nu fanns det verkligen ingen återvändo. Vi tog lite bilder och fick även med Sleeping-man som satt rätt över gången. Han var lustig. Efter 2,5 timmar var vi äntligen landade på Charles De Gaulle. Vi hade lite problem att hitta men vi följde efter en familj med en konsumpåse, kändes som att vi skulle till samma plats. Sen försvann konsumpåsen och vi började springa. Men vi hittade. Efter att ha åkt tåg kom vi till tunnelbanan. När vi slagit oss ner på våra väskor känner jag att det är två killar som tittar på oss. Den ena börjar tillslut peta på Sanna och vi börjar prata med dem. De tycker att vi är systrar, ett skämt eller? Vi hade räknat till tre stationer så vid den tredje flög vi av och börjar asgarva. Det visar sig att vi har åkt rätt linje men åt fel håll så det var bara att byta. Till slut kom vi fram till rätt station och skulle nu börja vandringen mot hotellet. Efter en vänligt sinnad (och snygg!) receptionists vägbeskrivning hittade vi till rätt gata och började gå. Men hotellet var inte där det skulle vara. Men vi tänker att vi går lite till och kommer då förbi en restaurang. När vi går förbi tittar jag mot ingången och där står en av de snyggaste människor jag någonsin har sett i mitt liv. Jävlar i en liten låda. Vi kommer fram till ett hotell men det är fel så vi vänder tillbaka och går förbi restaurangen en gång till. Han står fortfarande i dörren och jag märker hur han tittar på oss lite fundersamt. Efter att vi har gått förbi en femte gång (jaa, vi vandrade fram och tillbaka) skrattade han bara åt oss. Den här gången ser jag även något annat vackert som susar förbi. Och sen visade det sig att vårat hotell låg precis bredvid det andra hotellet där vi hade vänt hela tiden. KUL! Vi checkar in och det första vi får syn på är en pall i guldplast som är formad som en liten tomte, eller dvärg kanske. Vi döpte honom till Efraim. Vi öppnar fönstrena ochkikar ut. I lägenheten rätt över gatan står det tre killar i 30års åldern. De försöker desperat få över oss på en drink, men nej nej. Vi åt middag på rummet och slocknade ganska snabbt.
Tisdag:
Idag var det dags för sightseeing! Efter ca 2 timmar hittar vi Notre Dame (fråga mig inte varför) och vi åt lunch vid Seine nedanför. Vi gick vidare mot Louvren som var stängt. Vi knäppte lite kort ändå och gick mot Eiffeltornet. På vägen dit går vi förbi en chokladaffär som har gjort massa saker i choklad i skyltfönstret. Jag kände för att äta alltihop. Vi kom fram till tornet och åkte upp till andra våningen (översta var stängd -.-). Det var en superb utsikt även från andra våningen så vi kände oss nöjda ändå. Vandrade sedan vidare mot Triumfbågen och Champs Elysées. Vi hittade, hör och häpna! Vi det här laget hade klockan blivit 18 och vi var i stort behov av socker. Starbucks någon?! Vi tänkte att här måste det ju ligga! Så vi vandrar gatan ner och kollar både åt höger och vänster men Starbuck was nowhere to be found. När vi kom till slutet gick vi fram till en polisman med ett vänligt utseende som kunde leda oss i rätt riktning. Det visade sig att det låg i en galleria på andra sidan. Men vi hittade det till slut, fab! När vi stod och åt vår kaka och drack vårt kaffe/thé träffade vi på schtekarn. Han var sjukt schtek. Äcklig. Efter det färdade vi oss tillbaka till hotellet och lite väl nödvändig vila för fötter och vader. Vi bytte om och gjorde oss fab. Det var dags att gå ner till restaurangen där jag sett min uppenbarelse. Vi glider in genom dörren och självklart är det han som tar emot oss och blir vår kypare för kvällen, min lycka var totalt. I baren får vi även syn på det andra snygga jag sett. Och ja, jag hade rätt, jävlar i en liten låda va snygg han var. Vi gav dessa två killar snabbt namnen Jean-Claude (även bror 1) och Jean-Pierre (även bror 2). Jag stirrade på J-C och Sanna på J-P. Kan för övrigt meddela att de stirrade tillbaka ganska så rejält och odiskret. Det roligaste var när J-C skulle översätta dessertmenyn. Han kan inte komma på vad ananas heter på engelska och viskar lite diskret något i J-P:s öra. Sen utbrister han glatt: "Pineapål!" Jag smälte åt denna fruktansvärda söthet. När vi skulle gå släppte båda allt de hade i händerna och vinkade frenetiskt. Lyckliga gick vi tillbaka till hotellet och sov.
Onsdag:
Idag var det the D-day. Alltså Disneyland-day!! Det var den här dagen som gjorde att vi ens skulle åka till Paris så ni kanske förstår hur mycket vi har längtat efter just den här dagen. Vi tänkte att vi skulle vara där klockan 10 när de öppnade men efter en liten försovning var vi där vid halv 11 istället. Men det gjorde ingenting för då slapp vi alla mastodontköer och kunde bara gå rätt igenom. Det hade inte kommit så mycket folk då heller så det var ganska chill. På tåget dit såg vi en väldigt vacker själ som visade sig vara en informationsmänniska där. Vi tog ett inte alltför diskret smygfoto på honom. Ja, han märkte det och skrattade lite. Men det är ju fint att man kan roa andra, eller hur? Det första vi åkte var Pirates (vi var helt galna) och sen bara gled det på. Lunch åt vi i Pirates, någon som är förvånad eller? Under dagen hann vi även med två parader. Lyckan under Once Upon A Dream Parade (den stora paraden i den stora parken) går inte att beskriva med ord. Det var helt galet. När vi skulle åka Thunder Mountain, berg-och-dalbanan som visas i alla reklamer på VHS-filmerna, såg vi en ytterst vacker varelse i kön med tillhörande lillebror (hoppas vi!). Det var fint kan jag säga. Han hade en randig tröja på sig och vi döpte honom till Jean. Sen flöt dagen liksom bara på och vips skulle de stänga. Men vi hann med att åka Space Mountain tre gånger i rad innan vi blev borttvingade. Kan säga att huvudet, axlarna och ryggen fick sig ett par ordentliga smällar och gjorde snuskigt ont på väge hem. Väl på rummet tog jag av mig tröjan och då var min ryggrad helt svullen på vissa ställen. Som vanligt då när jag slår i den för mycket. Den var svullen nästa dag också. Helt ofab.
Torsdag:
Den här dagen stod det shopping på schemat! Vi försov oss även denna dag och vaknade upp vid 10. Men det gjorde ingenting faktiskt. Vi köpte en baguette på vårat bageri, eftersom vi hade missat frukosten, och begav oss iväg till Chappe (Champs Elysées). Rean var galen mina vänner, helt galen. När det är rea här är det visserligen mycket folk men det är ändå ganska lugnt. Där är det förutom att det är mycket folk så är det helt crazy. Alla blir som galna och det hängde slagsmål i luften. Och där står vi, två svenskar, och frågar lite stillsamt om något. Nej, det funkade inte. När vi var klara där kände vi att vi bestämt ville hitta HM. Och det mina kära HM-lovers, var inte det enklaste. Efter mycket letande utan resultat åkte vi till Lafayette och frågade där. Det visade sig att det bara var för oss följa gatan ner och där låg det. Hur grymma är vi inte? Kan ju säga att vi shoppade loss ganska rejält den här dagen så när vi var tillbaka på hotellet vid klockan 19 var vi helt slut. Men det var bara att göra oss helt fab igen för vi skulle ju till restaurangen. Kan ju säga att vi blev sjukt fab och när vi kommer ner tar J-P emot oss. J-C jobbade inte idag, kan inte säga hur besviken jag blev. Men däremot är det en annan kille som jobbar istället. Vi döpte honom snabbt till Bror 3 med namnet Jean-Michel. HERREGUD SÄGER JAG BARA. Killen hade de finaste ögonen jag någonsin sett och till dessa hade han ett leende som kunde fått den onda fén i Törnrosa att smälta. Det var fint. Och jag kan ju säga som så att han stirrade som en galning på oss också. Fint! Nu till en händelse som får en att skrika ut: Vad är oddsen?! Vi sitter vid vårt bord vid fönstret och på andra sidan sitter det tre killar. Kvällen flyter på och helt plötsligt ser jag en hand flyga upp mot fönstret och när han tar bort handen sitter där en Post-it lapp. På den lappen står det: Julien och ett mobilnummer plus ett hjärta. Jag tittar på Sanna och säger: "Titta väldigt diskret nu men det sitter en lapp på vårat fönster". Hon tittar dit och vi börjar såklart skratta åt den absurda situationen. Killarna fortsätter sätta upp lappar där det står saker på franska och nu börjar även servitörerna upptäcka lapparna och har väldigt roligt åt det. Efter ett tag känner vi att vi måste svara. Så vi lånar en penna och skriver på en servett: Heltäckningsmatta (we don't understand your language). Så att de ska förstå att vi faktiskt inte förstår språket. Då blir helt plötsligt den ena killens flickvän (som joinat deras bord) väldigt uppspelt och petar på sin pojkvän och alla därute börjar skratta. Killen, som hade flickvän, skriver något på en ny lapp och när han sätter upp den på fönstret står det: Vilket språk pratar du då? Och det kanske inte låter som något speciellt om det inte hade varit så att det hade stått PÅ SVENSKA!!! Vi trodde att vi skulle dö. Det visar sig att den här killen hade bott och jobbat i Sverige i två år. Vad är oddsen att han faktiskt kan svenska? Helt galet. Vi stod och pratade lite med dem och sen kände vi att varför inte gå ut på en promenad? Så jag och Sanna börjar vandra neråt mot vår tunnelbanestation som för övrigt hette Oberkampf. Det lät så fruktansvärt fel, vi bodde i Tyskland. När vi kommer förbi en turkisk restaurang står det en kille med en moppe som han febrilt försöker kicka igång. Han vänder sig mot Sanna och säger något på franska, förmodligen att hon ska hjälpa honom. Hon svara då på engelska att hon nog inte är tillräckligt stark för det och då börjar han och hans vänner att skratta. Vi börjar prata lite med honom och när vi ska presentera oss stiger hans vän som stått i bakgrunden fram. Hello Handsome säger jag bara! Han presenterade sig som Frederic och vi började prata lite eftersom han var den som pratade bäst engelska. När han fick veta att vi var från Sverige frågade han om vi har sett Millennium-filmen. Självklart, svarar vi och då berättar han att när Noomi Rapace var på premiären där fixade han hennes hår. Vi ställer oss själva genast frågan; "Vad är det för människa vi har träffat på här?!" Det visar sig att han är hårstylist för Paris Fashion Week och även Mick Jaggers frus personliga hårstylist. HALLÅ?! Hur coolt var inte det på en skala? Det slutade med att vi hängde med dem hela kvällen/natten. Det var även de som meddelade oss att Michael Jackson var död. Vi trodde inte på dem men när de visat sina blackberrys där de hade engelska internetsidor uppe så var det bara att ge upp. Han var död. Galet. Efter en helt sjuk natt knoppade vi in vid 4-snåret.
Kommentarer
Trackback