Sparrow

I fredags var det alltså premiär för filmatiseringen av Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor. Självklart befann jag mig där, som ett stort fan av boken hade jag höga förväntningar. Vi hade balkongplats och allt såg ut som att bli 2,5 fina timmar. Och det kan jag väl säga att det blev. Det var en thriller, så mycket kan jag säga. Det var fart och de där 2,5 timmarna märkte man inte av för er som är rädda att den blir för lång. Det var bra skådespeleri och ingenting som man egentligen skämdes över, som i alla fall jag kan göra när jag ser en del filmer, speciellt svenska filmer.

Michael Nyqvist var bra som bokens huvudperson Michael Blomkvist. Däremot var han inte filmens huvudperson, det var istället Noomi Rapace som Lisbeth Salander. Filmen fokuserar väldigt mycket på Lisbeth och de har egentligen tagit bort hela Michales personlighet som beskrivs i boken och fokuserat på Lisbeth. Man kommer ihåg skådespelarens insats, men man kommer inte ihåg karaktären. Det finns inget typiskt för karaktärern Michael i filmen. Man drar in vissa element från Flickan som lekte med elden (den andra boken i triologin) för att vi ska få reda på mer om Lisbeth medans bokens självklara huvudperson hamnar i skymundan. Det finns även en del fel som filmen har om man jämför med boken. Man har tagit vissa händelser i boken och gjort tvärtom i filmen, vilket jag inte riktigt förstår. Sedan har man faktiskt gjort Lisbeth mesigare än vad hon är i boken, hon ser under halva filmen snarare rädd ut än kaxig och brutal som hon är i boken. Noomi gjorde ett väldigt ojämt porträtterande av denna älskade karaktär.

Ni som inte har läst boken kommer verkligen gilla filmen. Ni som läst boken kommer också gilla filmen, men ni kommer även få bekräftat att en filmatisering aldrig kommer uppnå bokens genialitet.