Sparrow

Såg som sagt Borta med Vinden igår. Den är baserad på romanen med samma namn och hade premiär i USA 1939. Den var nominerad till 15 oscar och kammade hem 8 utav dessa. Filmen handlar om överklassflickan Scarlett O'Hara, spelad av Vivienne Leigh, som bor i Georgia. Hon är väldigt populär bland männen och är väldigt bortskämd. Trots att hon kan få vem hon vill är hon hopplöst förälskad i Ashley Wilkes som är förlovad med sin kusin. Den utspelar sig precis innan det Amerikanska Inbördeskriget och i samband med en bal träffar hon Rhett Butler, spelad av Clark Gable. Det är på denna bal man får reda på att inbördeskriget brutit ut och männen kallas in för att slåss för södern. När detta sker flyr Scarlett till Atlanta och där ska hennes liv snabbt förändras. Jag brukar inte ha så mycket till övers för typiska tjejfilmer, eller man kanske ska kalla dem för romantiska draman. Men jag fastnade totalt för den här, den riktigt svepte omkull mig. Trots att den är hela 238 minuter lång var den aldrig tråkig. Däremot slutet, det var ett sådant slut man bara sitter och gapar och kan inte säga något. Det var ett väldigt oväntat och irriterande slut. Jag och Malin hade det perfekta slutet och det verkade som om det skulle sluta så som vi ville (exakt) men så säger Mr Butler de berömda orden:
Frankly my dear, I don't give a damn