Sparrow

Jag är förmodligen den sista människan på jorden som har sett den här filmen. Jag fick den som sagt i påskägget av pappa i år och har sett fram emot att se den länge. Har bara hört positiva saker om den men jag har varit lite skeptisk, mest över längden och Nicole Kidmans medverkan. Jag älskar Hugh Jackman, han är min lilla loverboy, men Nicole har varit ett big no-no för mig tidigare. Jag har alltså alltid haft väldigt svårt för henne. Men jag kan meddela er att den här filmen var en av de finaste filmer jag har sett i hela mitt liv. Jag märkte inte ens att den var 2 timmar och 40 minuter lång, jag struntade totalt i att jag inte tål Nicole Kidman (i den här filmen var hon faktiskt väldigt bra) och jag brydde mig inte om att pappa satt bredvid och titta underligt på mig. Jag grät och jag grät, niagarfallen strömmade nerför mina kinder. Att Hugh var i sitt esse, både skådespelarmässigt och utseendemässigt, gjorde bara allting ännu bättre. Jag kan hålla med alla övriga damer om att det var fruktansvärt trevligt när han hällde vatten över sig själv. Och när han dök upp på balen var han helt exeptionellt tjusig. Återigen var det en av de finaste filmer jag sett, genuint fin. Den ligger däruppe i toppen och tampas med de andra stora filmerna i mitt liv. Men vilka de är berättas i ett annat inlägg, en annan tid. Om jag ska vara så trivial att ge betyg ger jag den en 4, för den kunde ha varit kortare. Det var vissa gånger man trodde att den skulle ta slut men så gjorde den inte det. Jag klagar inte, men om man ska tänka objektivt.