Sparrow

Åkte inte till sjukhuset tidigare imorse. Pappa ringde vårdguiden och han där blev uppriktigt orolig för att jag hade svinis så det var bara att åka in. Fick komma in direkt till en massa människor med munskydd. Man tog halsprover, blodprovet och jag vet inte allt. Sen fick jag träffa doktorn och ibland kan man tänka att; under vilken sten hittade de den här läkaren? Jag har precis suttit och beskrivit hur fruktansvärt ont i huvudet jag har haft i tre dygn nu, där värktabletter inte hjälper. Vad gör han då, tänker ni? Jo, han börjar dunka mig i huvudet och frågar om det gör ont. Jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Vad i helvete tror han? Att det inte känns alls? Idiot! När han hade gått sa jag till pappa att om han gör sådär igen går jag härifrån utan mina provsvar. Men han gjorde det inte igen, som tur var. Han kom tillbaka in och sa att jag inte hade svinis, men en virusinfektion som kunde utvecklas till det. Eftersom jag inte hade besvär av andra sjukdomar tillhör jag inte riskgruppen som behöver behandlas och därmed behövde jag inte läggas in. Han sa däremot att om det blir värre, om jag skulle få problem med andningen (vilket jag redan har men jag antar att han menade luftrören) skulle jag komma tillbaka på direkten. Det är väl bara att vänta då antar jag. Men ingen svinis än i alla fall, känns skönt!

Bara för att förtydliga; jag vet att man kan dö av svininfluensan om man har besvär med andra sjukdomar. Jag vet att den kan vara riktigt farlig. Men när hon som tog emot mig sa att hon anade att det kunde vara den kunde jag inte annat än le och småskratta. Det är helt otroligt vad roligt det är egentligen. Ja, nu kan det vara så att jag är en hemsk människa. Men kom igen, svinis? Visst börjar ni dra på mungiporna nu? Visst vill ni le? Come on, ni kan inte ljuga gör mig