Brännbollskungen
Efter igår är det banne mig mitt nya nickname. Vi var hemma hos Micke och firade Issas födelsedag. Det blev god mat och ännu godare tårta. Sen skulle vi spela kubb men vi var för många så till min stora glädje bestämde vi oss för att spela brännboll istället. Har inte spelat brännboll på hur länge som helst och jag kände att jag måste göra något bättre sen kubben, som jag verkligen sög på. Slår första slaget och det går hårt och långt som fan. Och så var varenda slag jag slog. Jag verkligen ägde! Jag tror jag chockade alla för jag gjorde frivarv det första jag gjorde. Jag är bäst helt enkelt. Senare på kvällen när det inte var så mycket folk var körde vi burken. Jag och Sanna ägde, visserligen blev vi alltid dunkade men vi hittades aldrig, det var helt enkelt vårt eget fel att vi blev dunkade. Det hela slutade som en trevlig kväll med sjukt mycket skratt. Sweet.
I övrigt har helgen bestått av sjukt mycket plugg, slutspurten nu. Det är idag exakt 1 månad kvar till studenten. Det känns helt sinnessjukt. Ska jag ta studenten? Om en månad? Aa fast nää. Någon måste faktiskt driva med mig nu. Jag har ångest och känner mig lycklig på samma gång. Jag kommer faktiskt sakna klassen väldigt mycket men samtidigt ska det bli skönt att slippa skolan, inte pluggmässigt men bara slippa Tullinge Gymnasium. Aa vi får väl se hur det blir. Däremot kommer jag sakna tryggheten. Jag har i tre år vetat vart jag ska när jag vaknar på morgonen och vetat vad som förväntats av mig. Om en månad slutar allt det. Helvete.
I övrigt har helgen bestått av sjukt mycket plugg, slutspurten nu. Det är idag exakt 1 månad kvar till studenten. Det känns helt sinnessjukt. Ska jag ta studenten? Om en månad? Aa fast nää. Någon måste faktiskt driva med mig nu. Jag har ångest och känner mig lycklig på samma gång. Jag kommer faktiskt sakna klassen väldigt mycket men samtidigt ska det bli skönt att slippa skolan, inte pluggmässigt men bara slippa Tullinge Gymnasium. Aa vi får väl se hur det blir. Däremot kommer jag sakna tryggheten. Jag har i tre år vetat vart jag ska när jag vaknar på morgonen och vetat vad som förväntats av mig. Om en månad slutar allt det. Helvete.
Kommentarer
Trackback