Melodifestivalen 2009
Jag kände på mig innan att Malena skulle vinna. Inte för att jag gillade låten speciellt mycket eller något liknande men jag hade det på känn. Tyckte även att det hade varit fruktansvärt klockrent om vi hade skickat Snälla Snälla-Caroline till Moskva. Se det framför er, hur hon står där med sina fula stövlar och sjunger Please Please Please. Wonderful. Jag hade skrattat så jag dog i alla fall.
Jag hade egentligen inte någon jag höll på, har varit ganska passiv, för det är ändå ingen idé. Men när finalen kommer bli jag ändå nervös. Hittade en favorit i Alcazar, visste att det inte skulle gå ända fram för dem för det gör det aldrig, men den låten var en komplett schlager-låt. Det var fart, dans och en bög med i ekvationen, kan det annat än lyckas? EMD hade också en svängig låt, gillar visslingen i början starkt. Gillade även Mums-Mums låt, eller gillade och gillade, den var bättre än Cara Mia.
Ska kanske först klargöra att jag i vanliga fall inte klarar Måns Zelmerlöw. Jag hatar honom, vill kräkas på honom och tycker att han är sjukt sliskig. Jag fixar inte Cara Mia, bara en sådan sak, och var inte ett fan när han var med i idol. Men i lördags tyckte jag synd om killen. Det började med framträdandet. Man såg glöden i ögonen på Mums-Mums, oj vad han ville vinna det här! Kunde väl visserligen höra aningen av övertändhet men ändå, det är så det ska vara. Så ser ett vinnar-face ut. Vid röstningen fick han tolva efter tolva av alla jurys ute i landet. Han hade segern inom räckhåll. Sen kom det, folkets dom. 48 poäng gav folket Zemlan. Den blicken sa allt. Han dog inombords när han fick poängen. Jag har aldrig sett en sådan besviken bild i hela mitt liv. Äntligen någon som faktiskt vågar visa att han blir besviken när han ser vinsten svischa förbi. Jag kan tycka att han var värd att vinna. För han ville, oj vad han ville. Ja, stackars Måns.
Det spelar ingen roll vilken låt vi skickar, det är ändå ingen låt-tävling längre. Men jag kommer sitta där, och se på misslyckandet.
Jag hade egentligen inte någon jag höll på, har varit ganska passiv, för det är ändå ingen idé. Men när finalen kommer bli jag ändå nervös. Hittade en favorit i Alcazar, visste att det inte skulle gå ända fram för dem för det gör det aldrig, men den låten var en komplett schlager-låt. Det var fart, dans och en bög med i ekvationen, kan det annat än lyckas? EMD hade också en svängig låt, gillar visslingen i början starkt. Gillade även Mums-Mums låt, eller gillade och gillade, den var bättre än Cara Mia.
Ska kanske först klargöra att jag i vanliga fall inte klarar Måns Zelmerlöw. Jag hatar honom, vill kräkas på honom och tycker att han är sjukt sliskig. Jag fixar inte Cara Mia, bara en sådan sak, och var inte ett fan när han var med i idol. Men i lördags tyckte jag synd om killen. Det började med framträdandet. Man såg glöden i ögonen på Mums-Mums, oj vad han ville vinna det här! Kunde väl visserligen höra aningen av övertändhet men ändå, det är så det ska vara. Så ser ett vinnar-face ut. Vid röstningen fick han tolva efter tolva av alla jurys ute i landet. Han hade segern inom räckhåll. Sen kom det, folkets dom. 48 poäng gav folket Zemlan. Den blicken sa allt. Han dog inombords när han fick poängen. Jag har aldrig sett en sådan besviken bild i hela mitt liv. Äntligen någon som faktiskt vågar visa att han blir besviken när han ser vinsten svischa förbi. Jag kan tycka att han var värd att vinna. För han ville, oj vad han ville. Ja, stackars Måns.
Det spelar ingen roll vilken låt vi skickar, det är ändå ingen låt-tävling längre. Men jag kommer sitta där, och se på misslyckandet.
Kommentarer
Trackback
