Tack för diagnosen!

Kom hem från middagen hos Madde för ett tag sen. Hade kunnat stanna längre men Johanna skulle åka hem och om vi är tillsammans har vi alltid sällskap hem så jag följde snällt med. Fett skönt att vara hemma tidigt ändå, kan lägga mig och glo på Frasier i godan ro. Herregud, vilket svischande liv jag har va? Skrämmande. Hemma hos Madde bjöds det på god mat och trevligt sällskap, haha jag är 50 kanske? Nej nej.

Snorigt halt är det ute också så det kanske inte blir någon körning för min del. Pappa vill inte riskera att jag får panik eller något liknande nu när jag inte har kört på så länge. Men jag ska faktiskt säga att jag kan! Blir kanske step imorrn också, om jag orkar. Har haft så jävla ont i huvet nu de senaste dagarna, förstår inte varför. I och för sig har jag ont i huvudet för jämnan men någon måtta får det väl ändå vara! Har en msn-date inbokad med Marina imorrn, känns fett skönt. Kan jag tala ut om hur LIVRÄDD jag är. Snälla, låt mig bara vara!



Tack för diagnosen, har länge undrat själv vad som är mitt problem, så nu känns det bra att DU har listat ut det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback