Sparrow

Du ska bli vuxen på riktigt nu och flytta hemifrån och det är kvällar och dagar om vi har haft nu på senaste tiden, som t.ex. när vi satt en hel dag på lovet och bara lyssnade på  musik, som jag förstår hur mycket du har betytt för mig under åren och hur mycket jag kommer sakna dig. Jag kan säga mycket som visar på motsatsen, men det är ju bara sådant man säger. Sanningen är att det inte finns någon som betyder lika mycket för mig som du. När mamma dog var jag 12 år gammal, du var 16, och det var du som tog hand om mig varje dag, lagade mat och såg till att jag skötte skolan. Jag är så otroligt stolt över dig och otroligt tacksam över allt du har gjort för mig. Det är dig jag kan prata om allt med, inget problem är för litet för att du ska lyssna. Det var som när vi pratade om det jag egentligen inte vill prata om, du beskrev i princip allt som jag kände och jag grät och grät men det kändes ändå så bra. Du sa; det spelar ingen roll vem som är hos mig, den personen åker ut om du vill komma till mig. Du vet det. Och jag visste. Jag kommer sakna dig något så fruktansvärt, att inte höra datorn från ditt rum om nätterna och inte bli jagad runt hela huset för att jag har "gått ett steg för långt" som jag alltid gör. Men det kommer göra att jag  kommer uppskatta de gånger vi ses mycket mer och jag kommer längta mig sjuk till helgerna. Jag kommer förmodligen vara en jobbig lillasyster och ringa dig hur många gånger som helst i veckan bara för att höra din röst som gör att jag känner mig trygg. Du är bäst storebror och du är min absolut bästa vän och det finns ingenting du eller någon annan kan göra för att ändra på det. Utan dig? Ingenting.

Din Lillasyster