Fan...
trodde inte på allt som sas, men nu förstår jag att allt det är sant. Du kan tycka att någon annan är den mest omogna personen
i världen men kolla dig själv någongång och inse att du inte sårar den du är ute efter att såra utan alla andra i personens närhet.
För du tänker inte alls.
Förstår att du är arg på mig Ida.. Men jag har en låst blogg och jag får faktiskt skriva av mig. Men jag hoppades faktiskt helt ärligt att du inte skulle läsa. Jag trodde inte du läste längre eftersom att det inte fanns några registrerade tullinge-läsare den senaste tiden, enligt google analytics. Jag förstår som sagt att du är besviken på mig. Men försök att förstå mig. Jag har hållt honom om ryggen gällande det här i mer än ett år och han valde ändå att behandla mig som skit och nån gång får en människa nog.. Och det fick jag. Nån gång så sparkar man bakut och jag valde att skriva av mig. Dumt kan tyckas. Omoget och barnsligt likaså. Absolut, jag säger inte emot. Men du kan inte hajja hur jävligt han fick mig att må i höstas. Jag kom hem från skolan och låg på golvet och bara grät, kunde inte andas och fick rena panikångestattacker. Jag hade då precis fått reda på att jag kommer få svårt att få barn, tre dagar innan min 21-års dag. Han hörde inte ens av sig för att kolla hur jag mådde trots att han visste att jag åkte in och ut på akuten och låg och spydde av smärta. Och så säger han nu, att det var med flit. Och han vet att jag går och väntar på att opereras för att jag fortfarande har ont. En operation som jag är totalt livrädd för. Och trots det så säger han att han sårade mig med flit. Jag älskade honom. Jag var aldrig kär i honom (och han var inte kär i mig) men jag älskade honom innerligt. Höll honom alltid om ryggen. Och så fick jag bara skit tillbaka. Vilken människa bara tar sånt utan att reagera? Jag har inte ett känsloliv av stål - han knäckte mig helt totalt om jag ska vara ärlig.
Men jag menade aldrig att låta dig hamna i kläm. Det fanns absolut ingen sådan undertanke i det inlägget. Aldrig. Jag gjorde det inte för att såra dig. Möjligtvis honom. Såklart. Men inte dig. Men jag tror inte han läser. Så mest gjorde jag det för att ventilera det totala kaos som finns inombords. Jag är faktiskt bara en nybliven 22-åring. Och jag är inte stark nog för sånt här. Tyvärr.
...Och om du tror jag att jag är nöjd så har du jävligt fel. Och det finns absolut inget lustigt i situationen. Jag är jävligt missnöjd över läget kan jag lova. Jag har dels sårat dig, vilket återigen absolut inte var meningen, men utöver det har jag förlorat min närmaste vän, den person som känner mig bäst. Och det gör ont som fan. Egentligen förlorade jag väl honom för mer än ett år sedan om man ska se krasst på det hela. Jag önskar bara att han hade kunnat vara människa nog att säga upp vänskapen då, innan all skit. Eller att jag hade varit stark nog att säga hejdå efter all skit i höstas. Men jag är bara jag. Inte särskilt stark tyvärr.
Och ja, du har all rätt att vara arg på mig. Kanske inte bara på mig, it takes two to tango, men du får rikta din ilska vart du vill. Och inlägget i sig kan du bara skylla på mig, absolut. Och jag är uppriktigt sagt ledsen för att jag sårade dig. Sen ser jag inte riktigt hur jag skulle såra ngn annan i hans närhet, vilket du påstår. Men det är illa nog att jag gjort dig illa. Du förtjänar inte att hamna i kläm eller att bli sårad.
..Och du får gärna precisera "allt som sas". Jag vet att du vill såra mig när du skriver så och det är väl förståeligt.. Men du får ändå gärna precisera så att jag i alla fall vet om vad som sägs bakom min rygg. Vill du inte skriva det här kan du väl iaf maila mig. Jag kommer inte säga något mer om det. Du får var hur elak du vill i mailet (om du mår bättre utav det), jag vill bara veta vad som sagts..