Livet är en Schlager

Dissade plugget ganska hårt idag och drog mig ner till Johanna istället. Träffade katterna, de var .. speciell. Men Bruce hade sin charm, en katt i min smak ;D. Däremot märker jag fan att jag är lite rädd för katter. Jag kan klappa och gosa lite men jag är lite rädd att lyfta vissa katter, det är bara en känsla man får från vissa cats. Katter är bara päls, de har liksom ingen kropp. De känns ju knappt (förutom Simon som väger hela 7 kilo!!) när man har dom i knät och det känns lite förrädiskt. Nae, jag kommer aldrig att vara en kattmänniska.

Imorrn blir det Björn, Måns, Soran och Özz! Som jag längtat. Ska bli så sjukt kul, och efter ska vi ut och käka litegranna. Med tanke på vilka det är som ska ut så blir det väl inte världens mest fancy place, men ändå .. ibland är det faktiskt tanken som räknas! Vet inte hur bra platser det kommer vara men det är Wallmans så såååå himla dåliga platser kan det nog inte finnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback