Helt JÄVLA sanslöst
Okej, nu ska jag meddela något som gjorde mig så glad att jag trodde jag skulle spricka. JAG FICK MVG PÅ NATIONELLA I MATTE B!!!!!!!!!! Helt JÄVLA sanslöst! Det är historiskt! Detta ska in i historieböckerna alltså, det ska det fan. Så att alla minns det liksom. Kunde knappt tro det, bara satt och stirra på pappret i all evighet. Shiet, det har nog inte sjunkit in än alltså. Jag är så GLAD!
Men sen blev jag neddragen i en svacka igen på teatern. En av min och Elins scener är så jääävla flummig. Ingen kommer fatta vad den handlar om, för det gör inte ens vi. Och ingen annan på teatern. Inte kan man säga någonting heller, att den inte funkar liksom, för det är Henrik som har skrivit den. Han är jättenöjd med vårat jobb med den men han kan ändå inte säga vad den handlar om. Det är skitkonstigt. ÅH! Och sen äre en annan grej. Henrik sa förra året att den här gången skulle vi få stora roller och verkligen visa upp oss. Så får vi såhär, en scen (från honom) som inte är större än någon annans scen och i en sånhär fuckad pjäs som inte ens är en pjäs liksom. Var det på det här sättet vi skulle få visa upp oss? Snacka massa jävla skit om ingenting. Får vi små roller igen då nästa år? Ne, fan för det här. BAJS!
Jag och Ted sitter och pratar om massa falkbergsminnen och kommit fram till att vi båda saknar stället som fan. Han har kommit in i min klubb. Fan asså, när man går in i den där skolan och går runt i korridorerna. Det är som att komma hem, som man aldrig har lämnat det utan bara varit på besök någon annanstans och det är när man kommer till falkberg som man kommer hem. Helvete asså, vad man saknar stället.
Men sen blev jag neddragen i en svacka igen på teatern. En av min och Elins scener är så jääävla flummig. Ingen kommer fatta vad den handlar om, för det gör inte ens vi. Och ingen annan på teatern. Inte kan man säga någonting heller, att den inte funkar liksom, för det är Henrik som har skrivit den. Han är jättenöjd med vårat jobb med den men han kan ändå inte säga vad den handlar om. Det är skitkonstigt. ÅH! Och sen äre en annan grej. Henrik sa förra året att den här gången skulle vi få stora roller och verkligen visa upp oss. Så får vi såhär, en scen (från honom) som inte är större än någon annans scen och i en sånhär fuckad pjäs som inte ens är en pjäs liksom. Var det på det här sättet vi skulle få visa upp oss? Snacka massa jävla skit om ingenting. Får vi små roller igen då nästa år? Ne, fan för det här. BAJS!
Jag och Ted sitter och pratar om massa falkbergsminnen och kommit fram till att vi båda saknar stället som fan. Han har kommit in i min klubb. Fan asså, när man går in i den där skolan och går runt i korridorerna. Det är som att komma hem, som man aldrig har lämnat det utan bara varit på besök någon annanstans och det är när man kommer till falkberg som man kommer hem. Helvete asså, vad man saknar stället.
Kommentarer
Trackback