Jag vet att allt är falskt och bedrägeri

men det struntar jag i...

igår åkte jag och malin in till stan för att gå på Håkans skivsignering. Självklart hamnade vi bakom sånna som vi alltid hamnar bakom. Jag menar dom som stör något så fruktansvärt mycket och ska sjunga och förstöra alla låtar, varför kunde hon bara inte få spela gitarr .. det var ju liksom fint. Nej, då ska dom skapa allsång .. och det var falskt. Inte håkan-falsk, utan bara falskt och äckligt. Jag klarar inte av sånna människor, låt bra låtar vara bra låtar och låt dom vara! människor! Iaf stog jag och malin där tappert. Och fy faan va vi frös, vi hade inte direkt tänkt på att vi skulle stå utomhus i typ 2-3 timmar, dumhuven. Skakade som jag fick elstötar genom kroppen, jag var inte ens nervös för att allt jag kunde tänka på var hur jävla kallt det var. Okej, när vi kom in i affären så kunde jag inte ens andas för att jag var så nervös så jag ska inte säga att jag inte var det, men i alla fall! Hade inga batterier i kamera så malin fick stå för  fotografierna, hon kommer hit sen så ska vi ladda in dom i min dator ^^. Iaf så fick jag skivan och affischen signerad, ångrade som fan att jag inte hade på mig mina nya, vita converse så att han kunde skrivit på dom också .. det hade varit ultimat. Men är man glömsk och dum så blir det inte så. Men jag är väldigt glad ändå! Han var sjuuukt söt, men det visste jag ju visserligen redan^^. Fick min kram och sen han något om arenan. då sa jag att jag skulle dit, då sa han "vi ses där". Jag blev glad, visserligen vet jag att han sa så till alla som sa att de skulle dit .. men det kändes ändå speciellt ;D. Herregud vad töntig jag låter, men den bjuder jag på :). Iaf så när vi kom ut därifrån så sprang vi ändå bort till medis. Malin frågade varför vi sprang. Jag hade inget direkt svar förutom överskottsenergi och lyckorus. När jag kom hem var jag tydligen helt blå om läpparna sa bror och han fortsatte med att känna på mina händer och konstatera att jag var typ underkyld. Så han hällde kallt vatten på händerna och det var jättekonstigt, för det kändes hur varmt som helst. Till slut kändes det som om mina händer brann, det var så varmt .. även fast det var kallt! Frös typ resten av kvällen, fick väl inte normal kroppstemperatur förrens imorse. Men det vare värt :) För nu har jag träffat Håkan och allt känns liksom lite bättre. Han är en av mina största idoler och har varit en lång, lång tid (en liten textreferens), han har inte varit en idol lika länge som Kent men har ju lyssnat sen genombrottet med Känn ingen sorg, han blev väl en idol i och med sin andra skiva (det är så jag säger det). Så han har hängt med i mitt hjärta ett tag. Och nu kommer jag ha en fin tid framför mig, stenhård textpluggning till den 19 april då det är dags att se han igen på Arenan, är så jääääävla taggad och laddad som man bara kan bli :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback