Sparrow

Seriöst talat en av de finaste filmer jag sett. Kate och Johnny i all ära, men den som var bäst var nog Freddie Highmore. Förstår verkligen varför alla var helt lyriska över killen efter den här filmen. Jävlar. Var helt trollbunden från början till slut. Jag blev varnad för att det skulle fällas tårar i slutet, men jag viftade bort det, jag är inte den som gråter till filmer i första taget. Men när slutet kom så fanns det liksom inget annat att göra än att gråta. Det bara kom. Det var liksom så fint, och så  trovärdigt. Det fick mig att börja tro på sagor och älvor och hela grejjen igen. Miljön var underbar, något som man knappast ser idag, manuset var helt otroligt och karaktärtolkningarna extraordinärt. Den var bra helt enkelt, det kan man inte förneka. Den får ingen soklar femma, kanske 4,5. Vet egentligen inte varför den inte skulle få en femma. Men något drar mig tillbaka, jag vet inte vad det är. Kanske birollerna, i form av fru och teaterägare, kunde varit starkare? Jag vet inte. Men magin i Peter Pans värld suger in mig och vill inte släppa taget. Don't ever stop believing in fairies...