Sparrow

Ja, då var det dags att ta itu med rapporteringen av resan. Jag tar allting stad för stad så att jag inte blandar ihop mig. Det kommer bli ett väldigt långt inlägg (jag vet att du tycker det är jobbigt Marina), men förhoppningsvis orkar ni ta er igenom alltihop! But I don't blame you if you don't.

Stockholm:
Klockan 09.12 tog vi tåget från tullinge station mot Arlanda. Från centralen tog vi Arlanda Express, chill som fan ^^. Går mycket snabbare än flygbussen, så det är nice. Väl på Arlanda, i kön till bagageincheckningen, stod det killar som typ skulle fråga lite frågor. Jag tänkte glatt att sådana brukar ju vara trevliga, man kan skojja lite med dom så jag säger glatt: "Hejhej!". Killen ger mig en blick och jag vill bara sjunka genom marken. Jag har aldrig blivit så rädd för en människa i hela mitt liv. Han var så jävla hardcore, såg ut som typ en nattklubbsvakt OCH bröt på ryska elr något liknande. Herrejesus, skitskraj. Frågar massa frågor typ: "Har ni lånat ut någon av era saker?" "Har ni tagit emot något från någon annan?" "Har ni några elektroniska saker?" "Har ni något som kan användas som vapen, sprängmedel eller liknande?!". Kan säga att jag inte svarade på någon av dessa frågor, jag stod som fastfrusen i marken, helt stum. Jävlar.
Efter vi hade kommit igenom den pärsen tog vi en macka för att sedan gå bort till gaten och fylla i våra små gröna kort man måste fylla i för USA:s immigrationsverk. Frågorna på baksidan är så sjukt töntiga och helkonstiga. Svara man ja på någon av dom kan det leda till att man inte får komma in i landet. Jag var väldigt frestad att svara ja på frågan: "Hade du någon som helst inblandning i Nazityskland i andra världskriget?". Liksom, WTF?! Jo, du vet jag är Nazist och jag ska åka till USA och skapa det Fjärde Riket. Vad tror dom egentligen? Det är ungefär som frågan; "Är du terrorist?". Om man är terrorist, tror dom att man är så dum att man fyller i Ja då? Herrejesus, lite paranoida är dom allt. I alla fall, när vi skulle gå in i själva hallen där man väntar på att få gå ombord var det ännu en säkerhetskontroll. Och vem tror ni står där om inte mardrömsvakten från den andra kön! Jag kan säga att jag inte sa något "Hejhej!" den här gången, jag bara tittade ner i marken när han ställde samma frågor igen. Sen flydde jag inte till en stol så långt bort från honom som möjligt. Jisses. Tillslut fick vi i alla fall gå på planet, vi fick inga egna tv-apprater, fett besviken! Men satt precis framför en storbildstv, så det var ganska chill ändå. Vi fick se "Horton Hears a Who!" (fett skön, se den!), "The Spiderwick chronicles" (dåååålig) och "27 dresses" (dååååååååååååååååååååålig, men het kille så jag tittade ;D). Flygresan gick i alla fall bra, vi kom fram till Atlanta lite försent men och fick jättebråttom till vårat andra flyg mot San Francisco, men dom hade hållt kvar det planet på flygplatsen så vi hann med det som tur var!

San Francisco:
Vi kom fram till SF vid klockan halv 12 på kvällen ungefär. Trött som rackarns eftersom klockan är halv 9 på morgonen dagen efter i Sverige då. Usch, jag gillar inte tidsskillnader. Pappa hade dessutom blivit magsjuk på planet så  det var inte den bästa kvällen för Familjen Johansson. Åkte taxi från flygplatsen, fett skön taxichaffis. Han skulle lägga in min väska i bagageutrymmet, lyfte upp den och gav värsta lätet och bah: "Man, this thing is heavy!". Jag skrattade lite elakt åt honom ^^. Vi kom fram till hotellet i alla fall, trötta som fan och helt borta i huvet alla tre. Han som skötte våran incheckning trodde vi var helt efterblivna. Han sa: "Do you have a car?". Ingen av oss uppfattade vad han sa så vi kollade lite dumt på varandra för att se om någon hade uppfattat det. Han tog detta som att vi inte förstod någon engelska alls och sa igen: "Car?" Med tillhörande rörelse som om att han hade händerna på en ratt och svängde. Det var lite pinsamt, men jag kom över det. Kom upp på rummet och typ kastade mig i sängen efter en snabb middag på ett ställe som såg exakt ut som dinern i Grease, nice! Var bara jag och Martin som var där eftersom pappa låg och spydde. Mys.
Dag 1:
Vaknade upp till ett väldigt dimmigt väder. Och svinkallt. Fy fan, typ 13 grader och jag hade inga, och jag menar INGA, långbyxor med mig. Så jag kilade runt i shorts i 13 graders kyla. Jag tänkte att, vafan jag är svensk det här ska jag väl klara?!. I tell you kids, don't try that at home. Jävlar vad jag frös, och det blåste som fan och det var inga varma vindar kan jag meddela. Men i alla fall. Vi tog en guidad tur och hade världens skönaste guide. Han berättade massa saker, kan t.ex. berätta för den som vill veta varför bron heter Golden Gate-bron fast den är orange och inte guld-färgad! Bara att fråga ;). Vi körde förbi en gravplats där massa soldater från andra världskriget var begravda, jävlar har nog aldrig sett så många gravar i mitt liv. Alla var vita och stog i rader och sträckte sig så långt ögat nådde och ännu längre! Sen körde vi förbi George Lucas högkvarter, man kunde se en yoda-fontän framför ett av husen. Hur stort som helst! Sen såg vi självklart Golden Gate-bron, Golden Gate-park, där lyckokakorna blev uppfunna! Så det var nice. Annars gjorde vi inte så mycket mer den här dagen. Gick runt och kollade lite vid hamnen, såg Alcatraz (världens mest kända fängelse, dock stängt, nu är det bara museum) från en pir och lite mer. Vi var väääldigt trötta för alla jet-lag. Det var som sagt en 9 timmars tidsskillnad att komma över.
Dag 2:
Den här dagen stod det shopping på schemat. Vi tog en spårvagn, jaa only in San F and Göteborg, upp och nerför backar innan vi kom fram till shoppingdistriktet. För fy fan va mycket backar det finns. Gick uppför en hel backe, som innehöll typ tre stycken backar i sig. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv, och grejjen är den att från toppen av backarna ser man hela stan så det kanske ger er en liten idé om hur branta och långa dom faktiskt är! I alla fall, shoppade satan kan jag säga! Kan skriva en liten lista:
- grå stickad tröja med trekvartsärmar, Zara
-blå t-shirt med tryck av något konstigt djur med en ballong, Zara
-röd Beatles-tröja, Levi's
-svarta dieseljeans, Diesel (<--- nähä?!)
-Cry Baby-t-shirt
Så det var nice. Bortskämd som jag är så betalade pappa (förutom Cry Baby-tshirten), men kan faktiskt säga att jag bara har kvar 10 av 200 dollar som jag växlade, så det så! I alla fall, vi shoppade hela dagen och gick runt i China Town. Det var ascoolt, som att kliva in i en helt annan värld. Det är den största kinesiska "staden" utanför Kina. Det var sjukt, det var liksom inte USA längre utan det var Kina. Pratade ingen engelska, bara kinesiska affärer, inklusive mataffärer, kinesiska tidningar .. till och med husen såg annorlunda ut. Ascoolt, verkligen!
Dag 3:
Dags att åka från San Fransisco mot varmare breddgrader. När jag vaknade hade jag äntligen blivit av med min jet-lag, men jag fick betala ett pris. Mådde så sjukt jävla illa, det kändes verkligen som att jag skulle spy. Jag satt i lobbyn med väskorna medans Martin och Pappa skulle gå iväg för att hämta bilen. Jag visste att det fanns en toalett därnere om det skulle bli så att jag var tvungen att spy. Helt plötsligt känner jag att shiet det här går inte. Så jag går i rask takt iväg mot toaletten bara för att upptäcka att man behöver nyckel för att komma in. Jättebra att vi då redan har checkat ut och därför inte har någon nyckel. Så jag vänder mig om och spyr rätt ner i en papperskorg i hotellobbyn. Har nog aldrig känt mig så fräsch i hela mitt liv. Fy fan vad äcklig jag kände mig. Usch, fy och blä. Men efter det mådde jag mycket bättre, haha. Så jag gick ut på parkeringen där boysen väntade med bilen. En Chrysler PT Cruiser. Så JÄVLA ful, kan nog vara en av världens fulaste bilar. Fy helvete. I alla fall. Vi åkte iväg mot den lilla staden Monterey.

Monterey:
Vi hamnade i Monterey där vi skulle bo i en natt, ett av ställena som vi skulle stanna på på vår väg mot Los Angeles. Det var en ganska liten stad. Men vi körde till en närliggande liten, ja vad ska man kalla det, sommarstugestad? Den hette i alla fall Carmel, och det var så sjuuukt fint! Kan väl säga att det inte var några vanliga sommarstugor, skulle man ha en sommarstuga där får man betala ett antal miljoner om man säger så. Det är bara rich bitches that has it. Men i alla fall, vi gick ner till havet och gick runt och kollade lite där. Dom hade en asfin liten galleria, det var som en utomhusgalleria med jättefina blommor och allting. Jag gillade det stället. I alla fall, vi gick ut och åt i Monterey. Det var också jättefint, värsta hamnstaden. Gick in på en restaurang och åt när kyparen kommer fram till oss:
"Are you Swedish?"
"Yes?"
"Big game tomorrow!"
Ni ska veta att fotbolls-EM var väldigt stort i USA. Visserligen inte lika stort som NBA-finalerna eller Tiger Woods, men ändå mycket större än vad jag trodde att det skulle vara. De visade ju alla matcher och sånt. Tyvärr så förlorade vi matchen och åkte ut ur EM. Fy fan vad jag skämdes. Kunde knappt titta folk i ögonen eftersom dom på hotellet visste att man var svensk. Herregud vad pinsamt! Aja, nästa dag åkte vi vidare mot Pismo Beach.

Pismo Beach:
Här märkte man verkligen av värmen! Herregud, fick världens chock när jag klev ur bilen. Var som att kliva rätt in i en vägg. I alla fall bodde vi på ett jättefint hotell, men stannade inte länge på rummet utan åkte iväg till en jättestor Outlet som låg i stan. Dags för lite shopping igen ;D. Här köpte jag:
-röd stickad tjocktröja, Ralp Lauren (värsta brat-tröjan men den var så jääävla skön så jag var tvungen att ha den)
-Converse, Design Kurt Cobain, ni vet dom som ser ut som hans skor gjorde (låga)
Blev inte så mycket men köpte ju så mycket i San Fransisco så det kändes ändå helt okej om man säger så! Pappa shoppa på som fan dock. Martin köpte ett par grejjer med, men sånt är inte lika intressant, mohaha! Efter detta var vi så sjukt varma att jag och martin stack ner till poolen och tog ett dopp. Han kasta runt mig i vattnet som en lite vante, men det var skitkul! Men jag längtade till nästa dag då vi ääääntligen skulle få komma fram till Los Angeles!

Los Angeles:
The city of Angels. The city of dreams. Här var det värme, cirka 35-36 grader ungefär. Jag skrek efter vatten så fort jag steg ur bilen, haha!
Dag 1:
I alla fall, vi tog tunnelbanan in till Hollywood! Herregud, jag var spänd som rackarns. Det var det här jag hade väntat på, det var det  här jag hade varit mest spänd inför och längtat mest efter med hela resan. Började iaf med väääärldens längsta tunnelbane-resa. Om man ska beskriva hur centralt vi bodde så kanske man kan säga typ gnesta-stockholm, inklusive byte av tunnelbana! Så det tog lite tid om man säger så. Men tillslut kom vi ändå fram, även fast Martin sa åt oss att hoppa av för tidigt så vi fick gå huuuur långt som helst. Men som sagt, vi kom tillslut fram till Walk of Fame. Kan inte säga att jag gick hela för den sträcker sig åt olika håll på vissa ställen, det är trots allt hela 2000 namn. Men kan meddela att flera har fått stjärnor för flera saker, det var vissa som hade typ 3 stjärnor! Så vet inte riktigt om det var 2000 namn, men iaf 2000 stjärnor. Men jag gick den längsta och främsta gatan, asså den som alla förknippar med Walk och Fame, den som går framför Kodak Theater (där dom har Oscarsgalan) och The Chinese Theater (där dom har alla stora biopremiärer, galapremiärer alltså), för att hitta Johnny Depps stjärna. Martin var skitlack för han ville bara åka hem men jag drog med mig dom på en jakt och tillslut hittade vi den. Tyckte nog allt att den glänste lite finare än alla andras stjärnor, det må jag säga! Vi gick runt och kollade lite där och tog en glass på ett disney-ställe, i like!, tills vi kom fram till beslutet att om vi ville se Beverley Hills, Bel Air och allt sånt så vore det nog bäst att ta en guidad tur. Så vi fick se hela sunset strip med tillhörande klubbar, t.ex. Viper Room (Sanna knows), hela Beverley Hills och Bel Air där jag bland annat fick se Paris Hilton, Christina Aguilera (huset där dom spelade in The Osbournes), Steve Martin, Aaron Spelling, Dr Phil, George Harrisons sista hus, Elvis sista hus, Beckhams, huset där Frank Sinatra dog, Snoop Dogg, Nicholas Cage och många fler. Tog dessutom en sväng förbi Rodeo Drive och The Regent Beverley Wilshire, ni vet där Richard Gere bor i Pretty Woman. Rodeo drive är alltså gatan som Julia Roberts går och shoppar på i samma film. Det finns en affär på den gatan där man måste beställa tid för att komma in och om man inte köper något får man betala 1500 dollar för att man har slösat deras tid. Herrejesus, det var helt sjukt. När vi var tillbaka var klockan cirka 8 på kvällen så vi åkte tillbaka till hotellet, vi var ju inte där förrens typ 22 så då åt vi och gick tillbaka till hotellet, efter alla intryck somnade jag som en stock!
Dag 2:
Den här dagen bestämde vi oss för att ta en tripp ut till Universal Studios! Yes! Efter en ännu längre tunnelbanefärd, plus väääärldens längsta backe i kokhett väder kom vi äntligen fram till ingången. Universal Studios består av en jättestor theme park med massa attraktioner baserade på filmer och serier men även massa inspelningsplatser och sound-stages, som det kallas, där dom spelar in olika filmer och serier. Disney spelar inte i princip alla sina produktioner här. Vi åkte på en tur för att se inspelnings-delen av stället. Vi åkte genom Jurassic Park, Whoville (i Grinchen), en stad som använts i filmer som Pirates 3 och Heroes, åkte förbi Wisteria Lane i Desperate, sett hajen ur Hajen, båten i havet med "aphandberget) ur King Kong. Sen fick vi också se hur dom hade gjort när dom spelade in alla bil-hopp och grejjer i Fast and the Furious: Tokyo. Det är helt sanslöst hur fejkat allt ser ut och hur verkligt det sen ser ut på film. Ta t.ex. båten i King Kong och berget och havet. Det är inspelat i en jätteliten damm, typ lika stor som en stor vattenpöl, med en båt som är som en leksaksbåt och "berget" är som en jättestor sten. Bilarna i FF är fastsatta vid två datastyrda armar och det ser så jävla fejk ut när dom skickar upp dom i luften. Jag har fått en helt ny syn på filmteknik och tänker aldrig klaga på att något ser fejkat ut längre, för jag har sett hur det ser ut från början, and it ain't a pretty picture. I alla fall, jag och Martin åkte i princip varenda attraktion som fanns på stället. Vi skulle åka Simpsons-attraktionen men efter 5 minuter så får dom något tekniskt fel så vi var tvungna att gå ut. Skönaste var dom bakom oss. Man satt i en vagn, fyra fram och fyra bak. När vi har suttit där i typ 10 minuter lutar sig en av killarna fram:
"Excuse me, where are you guys from?"
"Sweden"
"Oh, you've come a long way. Too bad this ride broke down!"
"Yeah"
Sen lutar han sig tillbaka och säger till sin kompis, jag vet inte om han fattade att vi hörde eller inte men med fett eftertänksam och typ viktig röst säger han:
"I would like to go to Sweden someday, you know .. Stockholm!"
Haha, jag var tvungen att koncentrera mig för att inte börja garva åt han. I alla fall, vi tog en glass i ett Ben and Jerrys-stånd efter det. De fanns överallt, så fort man vände sig om på en gata stod det Ben and Jerrys .. jag gillade detta starkt^^. Vi åke även en attraktion som hette Jurassic Park. Jag blev dyngsur, det såg verkligen ut som jag hade badat. Som en dränkt katt såg jag ut .. grym svenska. I alla fall, på vägen mot utgången hittad jag fasaden till Hugh Grant's bookstore i Nottinghill, självklart stog jag och Martin där i typ 10 minuter och bara stirrade. I alla fall, det blev en tidig kväll eftersom vi skulle upp tidigt dagen efter för att åka vidare till Las Vegas.

Las Vegas:
Efter vääääärldens längsta bilresa kom vi faktiskt fram. Jag trodde jag hade upplevt värme i Los Angeles .. det var rena iskylan jämför med detta. Det var runt 45 grader plus ökenvindar, det var ingenting som kylde ner. Man blev helt torr i munnen och i näsan, väääldigt obehagligt måste jag säga!
Dag 1:
Martin var jäääätteförkyld så han stannade på hotellrummet medan jag och pappa gav oss ut i värmen. Vi gick runt och kollade på olika hotell, bland annat Paris!, New York, New York, Ceasars och MGM. MGM är världens största hotell, och det var verkligen stort. Mitt i kasinot hade dom "The Lion Habitat". Det var helt enkelt en lejonbur med tre stycken lejon i. Djurplågeri, visst, men fett coolt. Vi åkte upp i eiffeltornet som tillhörde Paris! Dom har alltså byggt ett fejkat Eiffeltorn där man ser hela The Strip och delar utav öknen. Ascoolt, man hade utsikt över Ballys som har en liten sjö med inbyggd fontän som sprutar musik efter vatten. Såg så jävla häftigt ut. Efter det här blev det alldeles för varmt, jag blev skitgrinig och orkade ingenting så jag gick tillbaka till svalkan på hotellrummet medan pappa fortsatte att gå omkring. Jag satt och kollade på tv tills han kom tillbaka, efter en snabb dusch gick vi ut och åt. Det var asfint att se alla neonljus och allting, vi såg även en piratshow som dom hade utanför ett hotell. Dom såg lite speciella ut. På tal om att se speciella ut. ALLA, och jag menar ALLA, som jobbar på casinona ser ut som horor. Det skulle iof inte förvåna mig om man mot betalning fick en natt med dom. Det såg i alla fall ut som det. Fy fan.
Dag 2:
Det blev den mest händelserika dagen måste jag säga. Vi gick ut för att äta frukost och shoppa lite. Vi hade ingen safetybox på rummet så vi gömde undan pappas väska med passen och allt sånt, stängde dörren och kände på den så att den var låst, och gick iväg. Vi skulle ju inte vara bort så länge. Vi gick runt och kollade lite, jag köpte ett Paul Frank-linne, jättefint ^^. Sen bestämde vi oss för att köpa biljetter till en show, man kan ju inte ha varit i Las Vegas utan att ha sett någon. Så vi valde en med Beatles-imitatörer. Efter detta gick vi tillbaka till hotellet. Pappa skulle fixa något nere i lobbyn så jag och Martin åkte vidare upp till rummet. Martin går in först i rummet (som nu har blivit städat) och säger:
M: "Vart är min telefon?"
I: "Vart fan är min telefon?!!"
M: "Vart är min väska?!" (paniken hörs i rösten)
I: (öppnar lådan) "Vart är pappas väska?!"
M: DU SKÄMTAR MED MIG!!
Pappa kommer in i rummet och ser sin dotter ligga och skratta panikartat i ena sängen medan hans son snarare ser gråtfärdig ut.
M: Vi har blivit rånade .. dom har tagit allt.
Pappa och Martin går ur rummet och ner till lobbyn för att prata med dom där medans jag förtvivlat letar i vartenda hörn av rummet för att hitta min mobil och min kamera, plus minneskorten som hade legat på ett annat ställe. Men förgäves. Efter ett tag kommer iaf dom andra upp med en säkerhetsvakt. som visade sig vara något av den största idiot man kan hitta. Vi var kanske inte världens trevligaste människor, men vi hade precis blivit av med alla våra grejer och det är inte första gången någon blir rånad där, det är fan Vegas liksom. Så han borde ju ha varit lite professionell och förmodligen lite van också. Men han stog och sa att vi ljög och sen anklagade oss för att vi "tydligen" sa att han ljög och jag vet inte allt vad han sa. Jävla dumhuve. Sen när vi sa att vi ville göra polisanmälan också (för försäkringsbolagen och allt sånt) så sa puckot: "No, you shouldn't do that". Ursäkta? Liksom, äre du som har våra saker elr? :P. I alla fall, när han hade gått börjat jag storböla för alla bilder som faktiskt var borta. Tagit över 150 bilder och alla var borta, speciellt ledsen blev jag över alla Los Angeles-bilder. Fan asså, hade skrivit till Malin och Issa att jag hade sjukt mycket att berätta .. jag kunde ju berätta hur mycket som helst eftersom jag hade bilder till .. men nej, så blev alltså inte fallet. I alla fall, för att muntra upp mig bestämde pappa att vi skulle gå på den där showen vi hade biljetter till. Det är jag glad för att vi gjorde. Dom var asbra, mycket duktigare än vad jag trodde att de skulle vara. Man satt fyra och fyra runt ett bord typ, vi satt längst fram i mitten så det var oss dom kollade på och pratade med hela tiden. Haha, jag och Martin kände oss lite utsatta, men det var skitkul! George och Ringo var lätt bäst, haha han som spelade Ringo såg exakt lika efterbliven ut när han spelade som Ringo gör i verkligheten. Så jävla kul. När vi kom tillbaka till hotellet ringde pappa polisen, de sa att de skulle komma om ca 10 minuter. Då tänkte vi att vi skulle passa på att ringa och spärra telefonerna. Det gick typ en halvtimme och vi undrade vart fan polisen hade tagit vägen. Helt plötsligt ringer det på telefonen, det är en kille från receptionen som berättar att polisen varit där men eftersom det inte var någon på rummet när han ringde så skickade han iväg dom. Men, sa pappa, vi har varit på rummet hela tiden. Det var itne så att linjen var upptagen? För jag var tvungen att ringa telefonbolaget hemma i Sverige. Vet ni vad killen svarar? Jo han säger: "Jo det var upptaget så det var ingen där". VAD I HELVETE?! Han slutsats var alltså att när det är upptaget när man ringer, då är det ingen där. Det var nog det mest korkade jag har hört i hela mitt liv, och jag har hört mycket korkat ... jag är trotsallt vän med Malin ;D HAHAH, neee där var jag lite elak, men hon är van vid det här laget ;D. I alla fall, vi hade beställt roomservice så jag fick vara kvar på rummet medan Martin och pappa åkte iväg till polisstationen, jag hade lätt velat följt med och sett hur det ser ut! I alla fall, fick upp maten och killen stod och väntade på att jag skulle skriva till dricksen på notan. Glöm det tänkte jag och sa hejdå till honom. Jag satt själv och åt min mat och kvällen spenderades med att ligga framför tv:n med en påse pretzels och tycka synd om mig själv. Min familj kom tillbaka med en polisrapport vid klockan 12 på natten, och då var jag så redo att somna.

San Diego:
Eftersom vi åkte från Las Vegas lite senare än planerat och det är en rätt så lång bilfärd mellan de två städerna så kom vi fram ganska sent. Satte mig vid datan och skulle få tag på lite folk och deras nummer, jag och Martin böts av vid datorn, det var något av det segaste jag någonsin suttit vid. Ska fan aldrig klaga på min dator igen.
Dag 1:
Eftersom vi kom fram ganska sent så fanns det inte så mycket mer att göra än att åka ner till stan direkt. Det första vi gjorde var att gå till "the mall" och köpa en ny kamera. Den vi köpte är fett nice, och faktiskt väldigt billig. Kostade typ bara 900 spänn med 8 megapixlar och massa coola saker. Så den funkar tills jag kan önska mig en systemkamera ^^. Vi gick runt och tittade lite där, men gick sen och åt på Friday's, mumma! Sen gick vi ner till hamnen, där dom hade världens största krigsbåt med massa gamla stridsflygplan på (det var nu ett museum). Så jävla stor båt, helt sjukt. I alla fall, vi gick runt där och tittade lite. Det var jättefint där, med solnedgången och allting! Nice! När vi tillslut åkte hem slängde sig jag och Martin i poolen. Det var varmt när man väl kom ner men när man gick upp igen var det så jävla kallt i luften att vi kutade ner i bubbelpoolen .. fett chill^^. Haha det hela slutade med att vi tillslut flydde därifrån eftersom Martin gjorde bort sig inför massa människor, han förstod inte riktigt vad som menades med: "Martin, det kommer folk!". HAHAH jag skrattade så jag dog i alla fall.
Dag 2:
Jag vaknade med världens ont i nacken och ont i halsen, men jag tänkte bort det, inte fan skulle jag bli sjuk nu. Vi hade bestämt oss för att åka till Sea World (världens största akvarium) den här dagen. Tittade ut och det var molnigt och inte speciellt varmt, så både jag och Martin tänkte att: en t-shirt och shorts så slipper man solkrämen (jo visst, tjena). I alla fall så åkte vi ut dit och det blev en fin dag. Vi gick och kollade på olika shower, en med späckhuggare (så jäävla häftigt, skötarna badade med dom som om dom vore delfiner), en med delfiner och en med sjökor, valrossar och havsuttrar. Den med sjökorna var lätt skönast, så klockrena djur hahah! Åt även världens godaste glass, helt sjukt stor med jordgubbar, grädde och nötter. Mumma! Haha Martin tog något annat och han ångrade sitt val ganska djupt. Jag skrattade rått åt hans misstag. När det blev dags att åka hem och vi stod och väntade på bussen från hotellet upptäcker både jag och Martin och våra armar är helt sönderbrända. Martin lyfter i panik upp armarna på sin t-shirt och upptäcker att han har fått ränder efter amarna, en av de fulaste brännorna man kan få! Jag skrattade högt och skadeglatt åt honom ända tills jag drar upp min shorts och märker att jag har röda fyrkanter på mina knän. Jo men visst, det är väl inte så många som har linjer precis ovanför knäna, eller? Vi stog och slog på varandras armar ett tag, lite sadister båda två kanske? Vi åkte tillbaks till hotellet och sen nästan direkt ner på stan för att äta, fett hungriga. Så vi strosade ett tag i "the mall" och åt på restaurang och sen åkte vi hem. Vi skulle upp tidigt nästa dag för att äntligen åka till Newport Beach!!! Den andra höjdpunkten på resan enligt mig då!

Newport Beach:
Vaknade på morgonen med världens halsont och nackont. Skitkul, var helt borta. Upptäckte senare att jag hade feber, jo men visst, den här dagen började ju bra. Vi skulle äntligen få åka till Newport och sola lite, chill!
Dag 1:
Vi kom fram ganska tidigt eftersom det inte var så långt att köra. Vi skulle åka in till Los Angeles, till Svenska Generalkonsulatet (snoffsigt namn va?), och fixa provisoriska pass så att vi kunde komma hem. Yahoo, detta betydde fotografering och jag hade inte duschat, osminkad och sjuk. Ni kan ju ana hur det fotot blev. I alla fall, jag satt kvar i bilen medans Martin och pappa skulle in och checka in. Det visade sig att våran resebyrå hade bokat rummet i maj. MAJ! Dom hade bokat hela resan i juni förutom de tre sista dagarna som de bokar i maj. Hur dumma får man bli? Den här resan blev bara bättre och bättre, men det lösta sig som tur var. Vi fick ett rum ändå, blev lite svettigt där ett tag. I alla fall så åkte vi in till Los Angeles och skulle först fota oss. Mitt och Martins foto blev .. ja dom såg ut som mugshots förutom nummerskylten. Ni vet såna foton som dom tar hos polisen precis när man blivit arresterad, det var bara nummerskylten som fattades jag lovar. Som tur va tog dom passen på Arlanda sen, annars skulle jag låtit det brinna. Jag tror vi satt på konsulatet i ungefär 3 timmar, det tog sådan jävla tid. Så fort hon skulle fråga någonting så kallade hon oss för "familjen", jag började starkt att tänka på Sunes sommar. "Familjen, familjen, kära familjen", haha! Fann detta ganska underhållande. Vi var klara där vid fyra, men det tog sådan jävla tid att komma tillbaka till Newport för vi hamnade mitt i rusningstrafiken så vi var inte tillbaka förrens typ klockan 6. Så vi chillade lite på hotellrummet, jag sov, och sen åkte vi ner till hamnen för att käka och kolla runt lite. Jag och Martin gick ut på pir efter pir och kollade. Men det var lite smått kyligt, så vi hittade en restaurang där vi åt och sen åkte vi tillbaka till hotellet.
Dag 2:
Vi tog oss en liten välförtjänt sovmorgon, så vi var väl inte uppe förrens klockan 11. Vilket verkligen var sovmorgon eftesom vi gått upp typ halv 7 dom andra dagarna. Men det gjorde inte så mycket eftersom det inte blev fint väder förrens då. Efter denna sovmorgon kände jag mig lite bättre, blivit av med febern i alla fall, så jag var redo för en dag på stranden! Vi åkte och åt frukost på Starbucks, vi åt typ all vår frukost på Starbucks om vi hittade ett), och sen gick vi ner till stranden. Hotellet låg asbra, man behövde bara gå över vägen så var man på stranden liksom. Helt vit sand, i like it! Däremot var det jävligt kallt i Stilla Havet kan jag meddela. Vågorna var inte heller att leka med, det är ju värsta surfarstaden där så det var skithöga vågor. Hade man lyckats ta sig ut en bit så var man inte där länge kan jag meddela. Sen så var bottnet ganska konsigt, asså man kunde gå ut ett par meter och fortfarande bara ha vatten till anklarna, men på vägen ut dit så kunde man ha sjunkit ner till magen ett par gånger. Så man försökte springa ut till ställen där det var grunt så att man kunde hoppa upp när vågarna kom så att man inte blev dränkt. Men jag vågade inte gå ut så långt heller, tänk om det skulle komma förbi en haj! Hjälp!
I alla fall, på kvällen åkte vi till deras mall, på vägen åkte vi förbi typ "Newport porsche", "Newport Ferrarri", "The Car spa". För ja min vänner, det är sant som dom säger i OC, dom har inte biltvätt, dom har "Car Spa". Så jävla töntigt, men de får väl ha de så om de vill det. Deras "lilla" galleria, var också jättefint. Det var palmer när man åkte upp mot parkeringen, jättegrönt överallt med gräs och fina buskar och grejjer. Sjukt fint. Så vi kikade runt där ett tag, pappa köpte jeans (som han gjorde i typ varenda stad vi var i). Sedan åkte vi tillbaka till hamnen och käkade med utsikt över stranden, det uppskattades starkt. Efter det gick vi runt och tittade lite på alla segelbåtar, för det fanns sjukt mycket segelbåtar där, ALLA seglar, och då menar jag verkligen alla. Efter detta tog vi oss tillbaka till hotellet och kollade på Livin' Lohan, familjen Lohans egen reality-serie. Haha, jag vet så patetiskt men så klockrent program ändå. Jag gillade att alla hotell hade E!, världens bästa kanal för en skvallertant som jag ^^.
Dag 3:
Vi åkte in till the mall ännu en gång för att kolla runt lite. Jag bestämde mig för att köpa två ps3-spel, för att spara pengar. Fick två till samma pris som jag skulle få ett här hemma i Sverige, det kallar jag nice. Köpte Fifa08 och NBA08, fotboll och basket, sportspel är mycket roligare än andra tycker jag. I alla fall, efter ett tag åkte vi ner till stranden, trots att det inte var direkt soligt. Låg där några timmar men det blev inte finare väder och kände att jag låg och kallsvettades så bestämde mig för att gå upp till hotellrummet istället. Martin joinade mig efter ett tag, han hängde ut sina badbyxor på balkongräcket för att de skulle torka, det skulle han inte ha gjort. Efter ett tag så säger han: Ida kom och kolla vad som hände. Jag går ut på balkongen och ser att han pekar neråt, och bredvid våran balkong står det en palm. Jag kollar ner i palmen och där ligger hans badbyxor, dom hade blåst ner rätt i palmen. HAHAHA, låg ner på golvet och dog av garv. Eftersom det var sista dagen så var vi tvungna att packa ihop allt. Kändes lite sorgligt faktiskt, Martin skulle ha en resväska så vi var tvungen att packa om allt i en resväska och Martins ryggsäck som vi skulle ha med oss hem. Det såg ut ett tag som vi inte skulle få med oss allt, men det löste sig tillslut. På kvällen åkte vi tillbaka till the mall och åt. Jag åt världens, och jag menar VÄRLDENS godaste efterrätt. Den var rena chokladdrömmen, som en liten fluffig sockerkaka med hot fudge inuti, allt i choklad. Jag hade kunnat spendera mitt liv med den, vägde upp allt dåligt som hänt på resan. I liked it very, very much. Efter det åkte vi tillbaks till hotellrummet, vi skulle trots allt upp klockan 4 nästa morgon för att åka till flygplatsen så det blev en kväll framför Wedding Crashers som gick på tv. Jag blev fruktansvärt irriterad på all reklam dock! Den är typ 1,5 timmar men den blev nog allt som allt nästan 3 timmar, jag överdriver inte! Varenda gång det blir svart i tv-serier, ni vet bara för en sekund, vi tar det som ett scenbyte, då har dom reklam. Och reklamen håller på i typ 10 minuter, helt sjukt. Jag ska inte klaga längre på vår reklam (fast alla vet att jag kommer göra det ändå, men det är ju fint att säga att man inte kommer göra det).

Vad som hände på flygplatsen är inte så intressant direkt så skiter i att skriva om det, jag pallar helt enkelt inte. Det var bara jag som sa massa konstiga saker för att jag var så jävla trött, hade bara sovit typ 3 timmar för den där filmen. Men det var ganska chill, flygresan tog för evigt dock. Flög i ett dygn, jag skämtar inte. Åkte från LA klockan 10 på lördagsförmiddan och kom hem vid 12 på söndagförmiddag. Trots allt som hände så var det verkligen en drömresa .. JAG HAR VARIT I KALIFORNIEN :D

Lite blandat om amerikaner och kalifornien:

- Jag har aldrig sett så feta människor i mitt liv, jag skojjar inte, dom är så jävla feta. Och blir man tillräckligt fet får man en stol så att man inte behöver gå någonstans utan kan åka runt och bli ännu fetare.
- De är väldigt artiga, vet inte hur många "thank you" och "your welcome" i hela mitt liv tror jag, blivit riktigt bra på att säga det, värsta uttalet haha!
- Skärpar man ner i Kalifornien får man böta 6000 kr (1000 dollar). Något man kanske borde införa här?
- De har världens mest irriterande reklam, man blir helt psykad. Plus att där får dom trash-talka varandra i reklamerna och det är det enda de gör, istället för att pitcha sin egen vara liksom.

Jag vet att det här blev väldigt långt nu, det har varit vääääldigt jobbigt att skriva, men nu är det i alla fall klart! Grattis till er som lyckades ta er igenom hela, I admire you ;).