Sparrow

Äntligen. Det började med ett jättekonstigt förband, de hade kanske en låt som var lite svängig men annars var det bara jättekonstigt. Men klockan halv 9 gick han på scenen och allt som hade varit var helt bortblåst. Elton tog Vegas till Stockholm, och som han gjorde det. En otrolig scenshow, som visserligen var lite konstig då och då men i alla fall, och en makalös röst trots att han hade haft någon form av luftrörssjukdom, vet inte om det heter bronkit på svenska eller vad det nu kan vara. Konserten höll på i två timmar och jag rös från början till slut. Det här var den största musikupplevelsen jag förmodligen någonsin kommer få uppleva och ett minne jag kommer ta med mig i resten av livet. Vilka jävla låtar, vilken jävla artist, vilken jävla stämning. Helt otroligt. Jag var mållös efteråt och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, jag hade kunnat sitta där i evigheter och bara stirrat tomt rätt ut i luften. Han avslutade konserten med min absoluta favortilåt, your song, som även spelades på mammas begravning och rysningar nådde en helt ny nivå. När den var klar reser sig alla på plats, hela globen står upp och klappar, visslar och skriker. En makalös känsla och en otrolig hyllning. Som sagt, nu har jag sett en av mina största musikhjältar live och det enda som skulle kunna toppa det här vore om Beatles återuppstod men eftersom det är ganska omöjligt så står Elton ohotat på första plats. Det här var helt otroligt jävla makalöst.