Sparrow

Det finns en del musik, gammal musik, som man inte kan spela i vanliga cd-spelare. Man kan inte ha dessa låtar i sin i-pod, det gör inte musiken rättvis. Vissa låtar, och ibland vissar artister, måste spelas genom en vinylspelare för att man ska förstå storheten i låten. Man måste känna känslan i att ta ut lp-skivan ur det gigantiska fodralet, lägga den i spelare och placera nålen helt rätt. Det blir som en liten aktivitet för övrigt. Men det bästa är när man hör det där lilla knastrandet i bakgrunden, det är inte så högt att det stör utan det är precis rätt volym för att det ska bli så mycket mer stämningsfullt. Det förhöjer stämningen rejält och det gör på något sätt att det blir mer äkta. Att lyssna på en sånhär låten genom datorn eller vad man nu kan tänka sig hitta på, är på något sätt att förstöra låten tycker jag. Det känns så fejkat, så plastigt. Jag vill kunna sitta där, höra knastrandet och blir helt tagen av låten. Jag vill inte höra en inspelning där allt låter perfekt när det gäller Mancini, Beatles, Elvis, Beach Boys eller någon annan gammal goding. Det ska kännas och det gör inte det när jag lyssnar genom Itunes. Visst, det kännas, men det är ändå inte samma sak. Det är inte samma sak som att kunna känna lukten av gammalt, att albumet varit med om något, att det har sett musik-världen förändras. Det är något väldigt speciellt med gammal musik.