Sparrow

Nu under OS har jag börjat tänka lite på en sak, och det är hur svårt jag har för kvinnliga idrottare på just elit-nivå. Visst, de är jätteduktiga och allt sånt, det är inte det jag menar. Jag menar helt enkelt att, för även om jag inte träffat de här människorna någon gång i mitt liv, så klarar jag inte av deras personligheter. Den enda kvinnliga idrottare jag klarade av var Kajsa Bergqvist, men nu när hon har lagt av undrar jag om allting är förlorat? Den som jag har allra svårast för 'är Susanna Kallur, hela svenska folkets älskling. Hon är så jävla klämkäck att jag vill spy på hela henne. Hon må vara jätteduktig på sin idrott men jag klarar inte av henne. Jag tycker att hon kan vara en av de mest överskattade svenska idrottarna idag. En som är lite mer okej, men ändå inte, är Carolina Klüft. Hon slutar med sjukampen och helt plötsligt ska alla tycka synd om henne för att hon inte kan vinna en medalj. Någon som är förvånad? Dessutom ska hon också vara så jävla gullig mot alla och ingen kan tycka illa om henne, hon är ju Carolina Klüft! Jag kommer inte ens börja kommentera simmarna som t.ex. Therese Alshammar. Don't get me started there. Tacka vet jag Holm, Frölander, Olsson och grabbarna. Där pratar vi om människor som faktiskt har fötterna på jorden och inte blir helt uppblåsta och gulliga mot allt och alla så fort de får en chans.
       Kajsa kom tillbaka så att jag kan få tillbaka hoppet om de svenska kvinnliga elit-idrottarna!