Sparrow

Kände att jag kanske skulle blogga lite om min upplevelse igår. Som ni alla säkert vet, om ni läste förra inlägget, så var jag på Håkan Hellström igår. Var där vid två ungefär och jag och malin ställde oss i kön. Det blev svinkallt efter ett tag, men vi stog tappert kvar. Efter ett tag kom vakterna och skulle rätta till kön. Det var då vi fick uppleva fascistvakten, han om någon hade en dålig dag alltså. Han skrek BACKA hela tiden men bara rakt ut så ingen fattade vilka det var som faktiskt skulle backa, därbak eller fram. Han bara skrek och skrek, vi blev fett rädda för han. Sen kom han fram och pekade på mig och malin och sa:
han: ni två tjejer!
jag: öh-öh-öh-aa? (jag var livrädd, därav stammningen!)
han: ni ska stå där borta -peka-
Först trodde jag att han menade att vi skulle gå ur kön och ställa oss längst bak, som om det var vårat fel att ingen backade. Men han menade att vi och alla bakom oss skulle backa tills vi stog på en plats längre bak. Jävlar asså, han var helt fucked up.

Tillslut joinade Johanna mig och Malin och det blev dags för insläpp. Vi kom in bra och ställde oss i kön till garderoben. Jag hade en sak att tänka på; "lås inte in kameran, ta ut den ur jackfickan". Tror ni jag tog ur den ur jackfickan? Nej, självklart inte. Så det blev inga bilder som jag utlovade, om ni däremot vill se bilder på oss så är det bara att gå in på min bdb som jag skrev i förra inlägget. Vi kom in i själva .. öhm rummet? haha vet inte vad jag ska kalla det. Det var uppdelat i två sektioner typ. Vi hamnade i andra men jag lyckades sätta mig så att jag hamnade längst framme vid staketet och mina två vänner hamnade bakom mig. Dom tyckte jag kunde krympa lite, men vad kan man göra? ;).

Vi stog där ett tag och sen tillslut hördes "Edelweiss" ur högtalarna, ni vet den där gamla låten, och man visste att nu vare på gång. Bandet kom på scenen och började köra introt till Tro och Tvivel och sen är allt som i ett töcken. Det var helt jävla underbart, var inte så taggad innan utan bara trött och kall men när han väl gick på scenen så glömdes allt det där bort. Jag tror fan i mig att jag hade en religiös upplevelse igår alltså. Jävla var bra han var. Och jag kan liksom inte bestämma mig för vad som var bäst; Hurricane Gilbert när Danne ligger ner på scenen och gråter så mycket att han knappt kan spela, jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din, känn ingen sorg för mig Göteborg (klassikern), nu kan du få mig så lätt, vi två 17 år när alla forstätter sjunga när håkan väl slutat .. det finns mycket att välja på. Skulle kunna rabbla upp så många mer exempel, låtlistan var nästintill perfekt. Men eftersom jag är väldigt svag för Nu kan du få mig så lätt så får det nog bli den som var bäst .. känns nästan som jag sviker dom andra låtarna. Men jag måste ju bestämma mig för någon. Så där har ni det, den bästa spelningen av Håkan som jag varit på iaf. Det var rent ut sagt, en religiös upplevelse. När jag gick därifrån kunde jag inte prata, inte gå och var helt döv på ena örat. Men jag var lycklig. Jag var trött men jag gick hem på rosa moln. Det var underbart!

Dagens citat; En av Håkans nya låtar (som jag banne mig älskar!)