Sparrow

Idag fyller min käre vän Isabell 18 år så tänkte dedikera det här inlägget till henne, fint av mig eller hur :).
Det första jag lade märke till hos henne var hennes skor. Vi hade musikteater tillsammans i nian och bredvid mig stod ett par rosa vans med dödskallar på. Det visade sig vara Isabells skor, jag blev förvånad .. visserligen kände jag henne inte men hade inte fått intrycket av att hon var en människa som hade vans på sig. I alla fall. Jag pratade kanske lite med henne under musikteatern, hon var ju trots allt stand in-bonde men det var ju inte så att vi connectade direkt.

Jag var ju bra kompis med Malin, och sen blev jag kompis med Johanna också så det föll sig naturligt att jag skulle bli vän med Issa. Jag ska vara ärlig, jag tyckte inte om henne i början. Hon var elak och typ allmänt dryg. Men sen träffades vi ju mer och mer, alla jävla helger helt enkelt, så till slut tyckte jag om henne också. Men det var aldrig så att vi rikigt connectade ändå, det var något i vägen .. jag vet faktiskt inte vad men något var det. Det var liksom, som om något hindrade oss från att .. ha en normal konversation kanske man kan kalla det, haha. Det låter nästan lite sorgligt när jag tänker på det nu, tur att dessa dagar är över!

Som sagt, detta är inte fallet nu. Vi har tagit oss över våran osynliga barriär och blev väldigt fina vänner till varandra.
Vi har saker att minnas, som natten då vi försökte hålla oss vakna hela Oscarsgalan, efter ungefär en timme pratade vi med varandra i telefon och försökte hålla oss vakna. Men det gick inte, men vi var tappra! Vi klarade typ 2 timmar av totalt 6 som var planerat från början. Vi har House, vi har Seinfeld och vi har Sagan om Ringen som jag nyligen börjat min utbildning av Issa. Vi ska ta andra filmen nu någongång på lovet och jag har fått henne att bli taggad, hon har äntligen ett intresse av det istället för den vanliga kommentaren "men asså dom är ju så lååånga". Så vi har en del saker som bara vi har, och fler kommer det att bli.

Det jag helt enkelt har försökt komma fram till är att jag har fått en väldigt fin vän i dig. Du är en av dom få människor som jag faktiskt känt mig så bekväm med att jag kunde öppna mig helt. Visserligen kanske det inte var riktigt meningen och andra saker var inblandade så att säga, men jag tror du vet att jag inte hade gjort det om jag inte känt mig bekväm nog eller om jag inte litade på dig. Så du ska veta att jag älskar dig och att jag aldrig kommer släppa dig. Även om vi kommer hata varandra när vi blir vuxna och inte ens kommer titta åt varandras håll om vi går förbi varann på stan så ska du veta att jag aldrig kommer sluta älska dig. Även om det kan verka så. För du har en egen tredjedel av mitt hjärta, precis som dom andra två. Du kommer alltid vara speciell för mig.