Sparrow

igår var en vääääldigt bra dag. På dagen var vi i klassen på teaterföreställningen av FANS, boken av Fredrik Strage. Boken är skitbra och teatern var också väldigt bra. dom som tyckte att den var långtråkig mot slutet kanske inte är intelligenta nog för att inse när dom får ngt bra framstucket under näsan.
men efter det kom den verkliga lyckan. Jag och min käre vän Daniel var på Kents signering av Tillbaka till samtiden på Åhléns. Och det var .... uuuuuuuuuuuunderbart! jag var inte speciellt nervös först, roade mig snarare med att driva med alla som skrek "Oh my God shit där ääääääärom!" i höga fjortisröster. Men sen när det bara var typ 3 st framför mig så började jag skaka lite smått och blev jättenervös. Men jag hade bestämt mig att jag skulle be om kram och det gjorde jag också. Trodde aldrig att jag skulle våga eftersom jag brukar bli helt choked vid sånna tillfällen (drar mig till minnes Glenn Hysén). Men jag tog språnget och vågade och det är något jag ´kommer vara tacksam över i hela mitt liv. Herr Berg var mkt mindre än jag trodde att han skulle vara, fett mini. Men sen är ju Martin (som han satt bredvid) helt gigantiskt så det kanske hade ngt med det att göra också. Men han är ändå mini! Efteråt så skakade jag så mkt att Daniel var tvungen att hjälpa mig att sätta tillbaka det signade konvolutet i fodralet, jag klarade inte av det. Och jag skakade i typ en kvart innan det började avta, helt sjukt asså. Sedan spenderade jag min tid över att reta Daniel med att jag hade kramat dom och inte han. Han blev smått sur på mig. You have to live with the regret my friend! Shiet, jag kommer leva på det här ögonblicket i hela mitt liv. Jag har hittat mitt eget happy place som jag kan gå till om jag behöver bli glad. UNDERBART!
Inte ens det faktum att Sverige spelade så jävla dåligt i matchen igår mot Nordirland kunde dra ner mig. Det gick inte, det går inte . Jag är alldelles för glad för det!!!

Dagens citat: Click /Christopher Walken