Sparrow

5 år. För exakt 5 år sen försvann du för att aldrig mer komma tillbaka. Jag vet inte riktigt om jag har tänkt på det så förut, men så är det. Du orkade inte mer och bestämde dig då ingen var där. Man fick en massa råd som "det blir lättare med tiden" men den som sa att tiden läker alla sår ljög, det finns inget som heter så. Vissa sår finns alltid kvar, dom blir till ärr och ärr försvinner aldrig. Ärr kan vara farliga men dom kanske också påminna en om något som man aldrig ska glömma. Ett minne som aldrig får försvinna för om det gör det så glömmer man bort vem man är. Det var 5 år sen men det känns fortfarande som om det var igår, det kommer aldrig försvinna. Det kommer minnas lika klart varenda eviga dag i resten av mitt liv som om det hände för 5 minuter sedan. För man får inte glömma, det sitter där som en böld och skaver mot allt som kommer för nära för att man alltid ska bli påmind, för att det alltid kommer upp en tanke i huvudet. Så är det, och så kommer det alltid att vara. För det försvinner aldrig och man vill heller inte att det ska försvinna. För om det försvinner så glömmer man.